aisraelsson

Jag har jobbat hemifrån idag. Fått lite gjort. Skönt. Kanske inte så mycket som jag trott men jag behövde vila bort huvudvärken och illamåendet nån extra timme i morse. Det lyckades och sedan kunde jag ta tag i min rättning.

Tre hämtade jag min lilla älskling. Med ett strålande humör i vårsolen så bestämde vi oss för att stanna ute och cykla när vi kom hem. Förra året var trehjulingen lite för stor eller benen lite för korta. Men nu ni! Som hon cyklade! Med hjälmen på sne och ett härligt engagemang så trampade hon sig fram och tillbaka på vägen. Ibland behövde mamma buffa på lite men för det mesta fixade hon det helt själv. Barnaskaran ökades snabbt på och snart var hela Vibos ungskock ute förutom Axel. Det cyklades och lektes i sandlåda. Till slut tog jag småtjejorna med mig på barnvagnspromenad runt byn innan vi lämnade av Alva hemma hos henne och gick vidare in till oss.
Precis kommit in och nu tjatas det hejvilt om film uppe. Och det blir nog där vi slutar.

Tänkte våga mig på att räkna ihop måndens räkningar eftersom jag beställt en klipp och färgtid på onsdag men lovat mej själv att ringa och avboka den om det ser dystert ut på pengafronten och jag har en känsla av att det gör det... suck.


Annars blir det en lugn helg. Petter ska ju som sagt ut imorgon och Ia och jag ska ha tjejmys hemma. På söndag ska jag försöka plugga lite och sen har vi en hel del tvätt att ta tag i. Skönt med inte för många planer. Synd bara att Petter är med i den förbaskade festkommiten vilket innebär att han ska dit ikväll för att göra iordning, imorgon för att jobba och på söndag för att städa. Vilket innebär att den viktiga studietiden för mig minskar extremt... dålig arbetsfördelning kan jag tycka. Men här sköts kommiteer och sektioner lite som man tycker. Inte som på andra ställen;)

Nähä, over and out for this time.


Kärlek/ Anna

Ibland händer det saker som ställer till det för en. Ibland passar sånna saker sämre in än andra gånger. Som nu till exempel. Inget bra tillfälle för överaskningar. Men vad hjälper det när det ändå händer? Försöker inse att jag bara har visst antal timmar varje dag och mer än så kan jag inte göra. Men timmarna räcker inte till. Och det jobbiga med att jobba MED människor är det dåliga samvetet.

Igår kände jag att sängen ropade klockan halv åtta. Jag härdade i till kvart över åtta då Petter kom upp från att ha sövt elvira. Då tackade jag för mig och kröp ner hos henne och alla mjuiksdjur. Trodde kanske att jag skulle sova dåligt, vakna och  ha panik över ALLT som hänger över mig men nejdå, jag har sovit som en gud. Vaknade vid tolv och trodde det var morgon. Gissa om man blir överlycklig då man inser att man får sova sex timmar till?! Nu har jag ätit frukost och ska strax väcka resten av familjen.
Idag drar Utvecklingssamtalen igång och det blir en lång lång dag. DDen första av många.


Herregud jag darrar... känner mig inte riktigt hundra. Förbaskade samvete.

 / Anna

Det har hänt lite saker runt omkring mej de senaste veckorna. Två personer i min närhet har fått hjärtattacker. En gick det bra för den andra inte. Fy. Sänder tankar!

Men så till mitt erkännande: jag har dödsskräck. Fruktansvärd sådan. Jag vet verkligen inte, eller jag kan verkligen inte tackla döden. Hur ska jag handskas med den? När nära och kära försvinner, min egen, oskylda små barn. Nä jag klarar det inte. Det gör så förbaskat ont att överhuvudtaget tänka på. Och ändå återkommer dessa tankar ofta till mig. Vad händer när det är slut. Vart tar vi vägen. Kommer jag få träffa alla igen? Det kan ju inte bara bli svart? Jag måste få vara med, för guds skull jag har ju barn som jag måste få följa genom livet. Sånna tankar. Och de skrämmer skiten ur mig. Totalt.
Så klart blir det extra påtagligt när det inträffar dödsfall nära en, tätt inpå. ´

Ni får gärna dela med er av era tankar kring detta, för ibland känns det som vi pratar alldeles för lite om just det. Döden. Det finns så mycket att säga till varandra, och jag känner iaf att jag tycker det är bra att jag vet hur ni andra runt mig ser på det här. Det ger mig styrka.


Ikväll kryper jag nära Elvira när jag lägger mig, lägger handen runt hennes lilla mage och släpper inte på hela natten, andas tätt intill hennes nacke och drar in varje sekund av den kärlek som hon är för mig. Min flicka. Min underbara lilla flicka.
Innan dess ska jag krypa nära Petter i soffan, bara vara. Min fina man. Min kärlek. Den allra största.
Min familj. Underbart.


Huu, jag får rysningar. Tycker inte om de här tankarna. Brukar ta lång tid att skaka av dem.


Kärlek alla ni fina!  / Anna

Eftersom jag kröp ner i sängen samtidigt som Ia igår, vid halv tio tiden, så var jag rätt pigg i morse vid åtta när hon vaknade och ville äta välling. Så vi gick upp käkade både välling och frukost och sedan satte jag på Emilfilmen åt henne uppe. Rätt skönt nu när vi kan sätta på filmen och hon är nöjd med att själv ligga uppe i soffan och titta. Jag gick ner och läst lite i min bok, körde igång en tvättmaskin och njöt av att vi städade igenom hela huset igår så det var rent och fint! Härlig lördagsmorgon!

Vid tio väckte vi petter och frågade om han ville med till stan och byta Ias regnbyxor som var för små. Och det ville han. Så vid elva var vi på väg i nya bilen in till vimmerby för byxbyte, reservdelsfixning till duschen, mathandling.
Hemma igen vid halv ett och medan pappan och Ia åkte till farmor och farfar en stund så slöade jag i soffan med lite skidor. Härligt. Och längtan hem till dalarna!

Sen kom de hem igen och då somnade Ia på en minut i soffan och P och jag gjorde pyttipanna med ägg och rödbetor till lunch.
Sen satte jag igång med bullbaket, och resultatet ser ni ovan! Ia njuter just nu av en nybakt och ett stort glas mjölk;)

Ikväll blir det tacos med Höglunds och jag gissar att jag hamnar på kudden rätt tidigt idag med. Men det gör faktiskt inte mig någotalls. Är man trött så är man.

Ev. linköping imorgon med svärisarna annars plugg för min del. Vi får se vad som lockar mest;)

Bjuder på en fining till sist och önskar er alla en trevlig lördag!



Mammas finaste finaste flicka! Kärlek!

Japp, jag drar till med en skräll och uppdaterar två dagar i rad!;) Haha!

Lång dag på jobbet idag med massa överraskningar. Vet inte om de bara var positiva dock! Men det löser sig nog.
Hemma och tänkte ta itu med massa skit här hemma, smuts och lort överallt men hamnade på sofflocket istället. Men har varit duktig och tagit en del av det nu iaf. Gått en promenad med Jennie med och kramats med finaste Elvira. Det är ju ändå det viktigaste!

Nu sover hon i nybäddad säng, härligt! Och jag ska in i duschen. Tror jag orkar se greys ikväll.. försöker med det iaf, även om det lockar att krypa ner till lillan!

Två¨dagar kvar tills helg. Ska bli skönt. Imorgon blir det till att skaffa pass till mig och skruttan och så ska jag nog komplettera min beställning till hm, då jag såg att de fått in lite nya mammakläder och även lite annat som jag tror magen ska få plats under. Känns lite konstigt att tänka sommarkläder nu men det är ju bara fyra veckor tills vi åker till Lanzarote! Härligt!


Nähä, duschen var det !

Ciao / Anna

Jag vet det. Ni behöver inte påminna mig.

Hemma från jobbet, med tre ungar här nu istället för en. Grannpojkarna är här en liten stund innan deras pappa hämtar upp dem. Det är skönt och underbart att vi kan hjälpas åt ibland! Är lyx att inte behöva åka åt fel håll till dagis en gång i veckan!


Just nu vill jag ha en fetingpizza från Wasa. Tror minsann att petter kommer tillgodose mitt sug idag! Mycket bra.

Migrän på g. Försöker stoppa upp med vanliga alvedon. Troligt... Varför finns det ingen bra migrän medicin som man får käka när man är gravid??


Kärlek till er iaf! / Anna

Hur lär man ett barn att vara självständigt? Det är det självklara målet för mig i elviras uppfostran. Att hon ska bli självständig. Våga stå på egna ben och ta sig an saker som kanske inte alltid är så trygga. Självklart ska vi alltid finnas här och det ska hon veta om också, men självständigheten är viktig.

Men just nu vet jag sjutton.. Hon kan inte ens vara själv i två minuter, då tjurar hon och skriker. Just nu kanske det tär lite extra på en mamma som inte mår kanon och som är väldigt väldigt trött. SÅ jag erkänner, jag har inte världens bästa tålamod just nu, men ibland måste man väl få vara lite off? Eller?

Kanske blir det Hultsfred strax för besök hos polisen och passinförskaffning till lillan och mej. Men det lutar nog åt att vi väntar tills nästa vecka. Trötta familjen!

Tack för fina gratulationer på min födelsedag i tisdags, det värmer ska ni veta!


Kärlek / Anna

De ringde från dagis, precis när jag kommit igång på jobbet idag, elvira hade kräkts. Jaha. Jippi. Bara att åka hemåt. Men sedan jag kom hem så har hon varit vanliga Ia, inge mera kräk och hon har ätit och druckit med god aptit. Så jag tror inte på magsjuka. Då borde det väl blivit mer. Hon/vi sov ett par timmar när vi kommit hem och sen har vi tittat på emil, lekt med pippihuset, ätit kvällmat och badat. Nu är det emil som gäller igen men nu har pappa tagit över däruppe.

Jag har fixat lite smörgåstårta till min och älsklingens myskväll imorgon och städad av här nere. Nu ser jag fram emot en dusch och sedan lite soffmys med mina två darlings innan det är läggdags.

Funderar på linköping på fredag eller lördag. Angelica, är du på?!


Kärlek! / Anna

Just nu känns det inte som att jag klarar av att jobba. Det är vädligt upp och ner i magen. Men jag får göra ett försök. Vi får se. Tänka på att jag och plutt är viktigast. Jobbet överlever. Fokus.

Få se om jag får liv i mina två familjemedlemmar. Själv tänkte jag dra om 20 och de har inte kommit upp än. Samma visa varje morgon. Kanske är det det som det varit skönast att slippa i två veckor?!


God morgon på er!
Min sista dag som 28 åring;)


/ ANna

I fredags så var vi i Västervik på Ultraljud. Hade nästan glömt hur mysig den där stunden var. Är man ligger där på britsen och tittar på skärmen och får se sitt lilla mirakel för första gången. Och det var ett mirakel. Inte två eller tre eller så. Utan ett. Och det är alldeles perfekt!.

Vi kunde tydligt se fingrar, fötter, näsa och ansikte. Hjärtat slog och vi kunde se hur navelsträngen guppade på magen. Fick fyra fina kort med oss hem som vi kan beundra nu tills vi ska dit nästa gång om sju, åtta veckor!
Jag har ett mirakel i magen och jag ser redan fram emot när det ska komma till oss. Det ska bli så häftigt!

Hade glömt också hur pluffsig och ful man känner sig innan gravidmagen tar form. Just nu ser jag bara tjock och äcklig ut tycker jag och inga kläder sitter bra. Letar febrilt efter kläder som jag kan köpa som gör att jag känner mig fräschare och finare. Men saknar inspiration. Så jag tar GÄRNA emot tips på bra kläder som rymmer en växande mage!
(Lizette, jag tror på din modeexpertis här:;)


Nähä, nu ska jag fundera över hur jag lägger upp dagen. Bullbak? Mat? Möte? Herregud vad tider att passa...  Imorgon ska jag jobba igen. Jag gruvar mig.


Solong! / A

Det är en otroligt fin lördag. Solen skiner och värmer, fåglarna kvittrar och det nästan droppar från taken! Härligt. Ändå tycker jag inte om dagen. Mamma och pappa och Elin har varit här sedan i onsdags kväll och visst  brukar det vara jobbigt och så när de åker hem men idag var det extra jobbigt. Vet inte om det är för att jag känner mig lite deppig och nere just nu. Är rätt jobbigt att inte få må bra nästan nåt. Vill inte gnälla och tycker synd om både Elvira och Petter för att de får dra ett tungt lass nu när jag mår kasst. Jag vet ju att det inte är något att göra åt men det är jobbigt i alla fall. Att må bra för att sedan må fruktansvärt. INte ha en aning om när det svänger eller om det ska hålla i sig eller ej.

Jaja, hursomhelst har det varit skönt att dem här. Folk omkring sig. Någon som rycker in och leker när jag måste springa på toa eller bara ligga en stund. Jag har blivit lungnare av det. Och så förstås för att de är min familj. Min mamma och pappa och syster. Fantastiska människor.
Men vi ses ju snart igen, så jag får väl bita ihop och rycka upp mig bäst jag kan. Men faktum är att ibland är det lite skönt att få bryta ihop med. ;)

Imorse smsade Lena och frågade om Elvira ville komma in och leka. Så vid tio tiden så gick det en stolt flicka längs vägen och knackade på hos Alva. Petter stod vid vår grind och tittade! GIssa om hon var stolt då!
Vi gick in sen och fick kaffe och tårta och när Lena drog till jobbet gick vi hem och sov ett par timmar.
Nu har vi varit och handlat och köpt lördagsgodis och ska snart åka ut till Molid för middag. (Jag har dock inte gett upp planerna på räkröra och bakad potatis ikväll, jag känner ett ENORMT sug efter just det..)

HÄnder inte mycket mer än så här i torpet. Två lugna dagar innan det är dags för jobb igen. Har varit grymt skönt och välbehövligt att varit hemma ett tag. Få se hur det går att komma igång igen. 


Njut av solen kära vänner !


 Kärlek / Anna

... Då menar jag inte bebis utan illamående klumpen som vägrar att ge sig. Försöker röja här hemma. Satt ett tag och funderade på om jag inte skulle anställa någon som röjde en riktig genomgång här och direkt därefter surfade jag in på Angelicas blogg och så att hon kunde tänka sig att ta anställning som städerska... kanske ett tecken!? Haha!

Jaja, sakta men säkert så blir det ialla fall renare här hemma. Har ett par timmar på mig innan jag måste åka till Hultsfred. Mindre sugen på det men det är ju ett måste.

Imorgon siktar jag på att städa klart och sedan ta en tur till stan, bibblan, lunch och bara strosa runt. Kanske kommer Elvira med mormor och morfar på kvällen, kanske kommer de på torsdag. Noone knows!

Huja, dags för nästa ryck!


Ciao / Anna

Grattis finaste älskade lilla Elvira på namnsdagen! Mamma saknar dig! Massvis!


ÄLskar dig! / Mamma

Yepp, så var vi hemma igen. Nästan hela familjen. Jag, P, magen. Men inte finaste Elvira. Hon är kvar i Dalarna hos mormor och morfar och mostrar. Hon har det bra där även om jag känner mig lite tom utan henne här hemma. Speciellt eftersom jag är ledig denna veckan med. Kommer nog inte ihåg när jag var hemma och ledig utan lillan!! Men de komme rhit på onsdag eller torsdag och det blir härligt. Ska passa på att vila och bara vara ett par dagar nu, det är alltför sällan det händer annars.

Fjällen ja. Det är ju så att det är fantastiskt att vara i fjällen. Om jag bortser från en hel del timmar som jag tillbringade i sängen eller på toagolvet så har det varit en helt fantastisk semester. Klart jag önskar att jag hade mått på topp och orkat åka hela dagarna och vara glad och pigg hela tiden. Men det bra är ju att jag tror att vi åkte och var med vänner som förstår att jag mådde dåligt. Som hade överseende med att jag inte alls var på topphumör hela tiden utan behövde får vara introvert och sängliggande en hel del. Och det känns ju bra. Hade det varit folk som inte förstod då hade det varit jobbigt. För det finns ju faktiskt inte så mycket jag kan göra åt situationen. Tydligen så tycker min kropp att den behöver må så här ett tag nu. Och jag får helt enkelt bara åka med. Lyssna på kroppen och samla energi till väl valda tillfällen!

En hel del skidåkning har det såklart blivit. Dock inte som förr om åren då vi åkt från öppning till stängning med en hel del. Och det allra härligaste var nog ändå att se Elvira i backen. Hon åkte knapplift själv, gick av den själv, tog sig nästan ut till mitten av backen utan hjälp för att sedan när hon var på humör susa alldeles på egen hand ner för backen med utsträckta armar och böjda ben. Gissa om det var två stolta föräldrar som beundrade sin lilla skidtjej! Sen blev det roligare att åka mellan mamma eller farfars ben och köra slalom mellan figurerna som fanns på några ställen! Åka högt upp i liften! Vaddå barnbacke?! Herregud hon är ju nästan tre år! ;)

Men jag hann allt njuta av friheten att stå på toppen och bara känna hur låren jobbar på under färden ner. Den höga farten, vinden mot kroppen, kylan på kinderna och bara känslan av frihet! Allvarligt talat så vet jag inte om det finns något som går upp mot just det.

God mat och umgänge med vänner, en vecka i en fin stuga precis vid backen. Afterski med bra musik och härliga människor. Äventyr och krovgrillning. Långa bilfärder och stopp hos älskade familjen. Ett finfint sportlov med andra ord! Alldeles för länge tills nästa!


IDag har jag inte gjort många knop. Vilat kroppen och knoppen. Njutit av tystnaden och hemmet. Tittat uppgivet ut på snöstromen som röjer här utanför och undrat hur mycket snö det ska komma egentligen. Skrivit ihop mitt arbete till imorgon. Tvättat en maskin och lyckats ha sönder tvättmaskinen. Duschat.


När Petter kommer hem får det bli affären och handla upp ett lager till kylen. Tomt. Börjar bli hungrig. Vad hittar jag på då? Vet att jag inte får bli för hungrig, finns fil. Får bli en tallrik. Och soffan. Orkar inte mer än så. Och jag lyssnar på kroppne. Det är därför jag är ledig nu. För min skull, för magens skull.



Kärlek! / A