Är jag konstig eller normal?

Vi har precis skrattat så vi kiknat! Vi tre tjejer i sängen innan läggdags. Sång och bus och skratt. Det lyser i tjejernas ögon och mitt hjärta svämmar över av all kärlek och lycka. Shit! Jag är mamma till de här två fantastiska barnen! Det är mina och Petters barn. Våra. Underbara. Och så någonstans där så blandas den härligt lyckliga känslan av en så stark och hemsk oros känsla så att tårarna nästan inte går att hålla tillbaka. Det förbjudna. VAD skulle jag göra om något hände dem? VAD?
 
Är det så här när man har barn? Att kärleken och lyckan alltid för mig sig mer eller mindre oro. Eller är jag bara en orolig person?
 
Fasiken jag ser så mycket skit och hemskheter i min vardag och i mitt jobb. Hur kan sånt hända? Hur kan vissa få fara så illa.
 
Hu. Hemska tankar.
 
Igår gick jag in på bloggen "I kroppen min", fast jag så väl vet att jag inte ska. Blev fast. Läste ikapp vad jag missat. För er som inte vet vad det är för blogg så skrivs den av Kristian, 29 år, från Borlänge. Han har cancer. Som inte går att bota. Han skriver rakt in i hjärtat. Hans blogg ska nu bli bok. När jag läser, så rinner tårarna konstant. Det är en så jäkla märklig verklighet. Hur kan man klara av att gå igenom det han gör. Livet är märkligt. Vi vet inget. Vi är små. Läs om ni vågar. Låt tårarna rinna. Det är verkligheten han skriver om och inget annat. Det är så här livet ser ut. Vi kommer aldrig att vänja oss.
 
Kontraster.

Ikväll ska jag roa mig med ekonomin. Kul. Nej. Men nödvändigt.
 
Om jag längtar till imorgon när jag får hela huset fullt. På allvar. Med klädtokiga vänner. Me&I släppte vår och sommarkollektionen idag. Jag längtar grymt mycket! Premiär!
 
Rörigt inlägg. Från ett rörigt huvud.

Kärlek. ALL min kärlek!

Vilken vecka!

Jag ligger under en filt i soffan. De andra sover än. Njuter av en liten egen stund innan dagen börjar på riktigt. Reflekterar över veckan o kommer fram till att vi är väldigt små på jorden.

I måndags åkte vi in akut med Elvira, hon hade haft magsmärtor o hög feber sedan fredagen. Började rapa var o varannan sekund under hela em. Det slutade med att vi vid 22 tiden blev inskrivna på barn. Det var en pluttig liten tjeja som sov i sjukhussängen den natten.

På tisdag genomfördes en UL undersökning som först tycktes visa en inflammerad blindtarm men sedan ändrades till vätska i buken. Vi vet ännu inte varför,.

På tisdag kväll blev vi utskrivna o nu väntar vi provsvar o uppföljning. Känns jobbigt att inte veta vad det handlar om men å andra sidan är hon pigg nu o har enbart engång sagt att hon är öm i magen.

Ny erfarenhet som ger perspektiv!

Stina har haft feber sedan i onsdags men tror o hoppas att deg vände under gårdagen!

Har som vanligt mkt att göra på jobbet och tyvärr har mitt fokus inte varit där det skulle riktigt den här veckan. Eller det är ju det det har, fokus på barnen. Vilket gjort att jag tyvärr igen känner mig efter på jobbet!

Nähäj. Melodikryss o frukost känns som en bra plan!


Ciao!


Den där lilla människan!

"Mamma, jag äl töstig"
" härkommer vatten gumman"
"Å sen, näj jag dukit, då ska du sova me mej mamma"
"Nä gumman, mamma ska gå upp igen"
"Sunga då? En sång, om fanten. Ällej, tå sångar, om vajen me"

Hon vet hur hon ska göra. Å jag slutar aldrig förvånas över vilken liten människa hon blivit. Stor o liten i ett liksom! Nya ord o uttryck varje dag. Stoppa tiden, jag hinner inte med!

Älskade ungar!


Bye bye dumma beroende

Nu ska jag bli fri från det jkl nässprayet! Å då blir den här flaskan min bästa vän!

Heja!!


Nej!!

Min o Elviras favvolampa gick sönder. Oersättlig...

Stina drog ner den från fönstret.

Å mamman tjuter.


Tillbaka till det vanliga.

Vilka veckor vi haft! Med vår vardag glömmer jag nästan hur underbart det är att vara hemma alla fyra, att bara vara! Vi har haft en härlig ledighet som avslutades på bästa sätt med Höglunds i Björnrike! Underbart!

Idag är vi tillbaka till det vanliga. Ikväll har jag tvättat ikapp, plockat bort lite jul, städar undan o jobbat. Nu ligger jag bredvid två prinsessor och bara njuter av att få vara deras mamma.

Är så lycklig, glad över att Elvira älskade att åka skidor. Hon ville vara i backen hela tiden!


RSS 2.0