Det är nära nu!
2 dagar till. Sen är det sommarlov!
Tomt
Känns skönt att ha haft en lugn o mysig kväll med familjen, känns tomt att mamma o pappa åkt hem. Klockan är inte niomen jag ligger redan i sängen.. Bad tar på krafterna! Imorgon har vi planer på lång morgon i sängen med bokreafynd👍
Det här med lediga fredagar
Lite känns det som att jag aldrig någonsin vill jobba fem dagar i veckan igen. Det är så fantastiskt härligt att vara ledig på fredagar, att vara hemma med Stina och få hem Elvira med bussen. Att börja helgmyset en dag i förväg.
Idag smög jag upp och väckte Elvira, vi bestämde oss för att se om vi kunde låta bli att väcka Stina som haft krupp några nätter och behövde sova. Vi klarade det! Vi smög och åt frukost, hämtade ytterkläder och satte på dem i köket istället och sedan smög Elvira ut genom altandörren istället:) Gulle!
Jag kröp ner i Elvira säng och hann se en hel dokumäntar innan en liten skrutt kom uppspringande på ett alldels strålande humör vid strax efter åtta!
Nu har vi ätit frukost och jag ska krypa upp i soffan med kaffekoppen. Tända ljus, filt och en mysig liten tjeja. Det blir en bra dag idag!
Funderingar med en tanketwist..
Elvira funderar mycket på det här med döden och som ni alla vet, skulle jag tro, är det ju inte mitt starka ämne. Skulle ju kunna börja tjuta bara någon nämner det förbaskade ordet. I hate it. Men tänker att jag behöver vara stark och hjälpa Elvira i hennes funderingar. Så ikväll så började hon prata om min farfar och om jag hade blivit ledsen när nån sa till mig att han hade dött. Jag svarade ärligt att jag hade blivit jätteledsen och att jag grät jättemycket. Hon undrar om jag saknar honom nu, och jag svarar att såklart gör jag det, det är ju min farfar! ( Hon vet sen tidigare att min farmor och farfar haft en hund och att hunden hette Nicko men att den inte finns mer) så nästa fråga blir om jag saknar min farfar eller Nicko mest. Jag ler och svarar att jag nog saknar min farfar mer än Nicko men att jag saknar honom också såklart. Nu lägger sig Stina i diskussionen och undrar om min farfar sitter och fiskar i himlen. ( En kompis till Elvira brukar berätta att hennes farfar gör det). Då svarar jag att nja.. jag tror nog att farfar Torsten är ute och promenerar med Nicko i himlen. Stina tittar på mig som om jag vore helt koko och säger: " men mamma, kan man gå uppochned eller..!?".
Det tar mig en stund att förstå hur hon menar men så klart tänker ju hon att om man promenerar i himlen så måste ju fötterna vara upp mot himlen och då blir man ju upp och ned. Ibland är det skönt att prata om sånna här saker med barn för helt plöstligt så tar de fokus från något allvarligt med en twistad tanke om något som jag inte ens tänkt på..
Sen frågar Elvira mig hur det känns när man saknar någon och då svarade jag att ja, ibland kan det ju göra ont i magen när man saknar någon riktigt mycket. Plötsligt slänger sig Stina dubbelvikt på golvet, håller sig för magen och suckar " ååå va ja saknar min mojfaj"!
Älskade ungar. Vad vore livet utan er!?
Så sitter jag här igen
Hej på er. Om det är någon som fortfarande kikar in här vill säga. Har ju inte direkt varit flitig med uppdateringar på sista tiden. Många anledningar finns till detta, bland annat att skrivlusten inte funnits. Tiden har inte räckt till helt enkelt. Annat har varit viktigare. Och så är det ju. Jag gillar att skriva här och hålla er lite uppdaterade på min och fina familjens liv men det som är ännu viktigare är ju att leva själva livet :)
Men nu så kände jag för några rader i väntan på att äggen ska koka klart och räksalladen ska serveras. Barnen är omstoppade och nattkramade. Hårda pussar och mjuka pussar. Många sorters pussar och kramar innan det är tillräckligt, men pussar är ju alltid mysiga! En dag är de stora tjejer och då kanske det inte är lika kul, enligt dem, att pussas med mamma!
Vet att jag skrivit om temat förut men vet också att jag nog har uttryckt mig lite fel. Men nu tror jag att tankarna har hamnat rätt och jag vet vad jag känner. Jag sitter här och grämer mig över livet litegrann. Över att det är som det är och att jag insett att jag nog aldrig kommer känna mig helt hel.
Jag bor i mitt absoluta favorithus i den bästa lilla byn jag kan tänka mig. Jag har den finaste av fina familjer och de bästa av bästa vänner. Jag har fina svärföräldrar som bor nästgårds och jag har ett jobb jag älskar och kollegor jag inte skulle vilja byta får nåt här i livet. MEN. Jag saknar. Jag saknar mamma och pappa. Johan, Emma och Elin. Mormor och morfar. Farmor. Morbror och moster, fastrar och farbröder. Jag saknar vänner därhemma och barndomens minnen. Jag saknar huset på mossvägen och lukten av Vansbro.
MEN. Om jag vänder på det och tänker att jag bodde där och hade allt jag saknar så skulle jag sakna allt det jag har idag. Och på så vis så kommer jag aldrig någonsin att känna mig helt hel. Jag kommer alltid att vara sakning. Sen vet jag att det går i perioder. Ibland blir saknandet nästan oöverkomligt och jag vill bara skrika rakt ut. Det värker i hjärtat och jag känner paniken komma. Mestadels är det ju hanterbart. Jag saknar och ringer och så känns det bättre ett tag.
I helgen märkte jag att tjejerna också saknar. Och att de också blir frustrerade av att inte få träffa när man vill träffa. Att det blir så sällan och att det blir så uppstyrt. Jag är jättejättejätteledsen över att mina barn inte får den relationen till mormor och morfar som jag hade. Det känns lite som att jag bodde med dem när jag var liten. Minnena är många och starka. Jag svär över mig själv som valde det här. Svär över att jag inte fattade bättre. Hade jag aldrig fått det jag har fått här nu så hade jag inte haft något här att sakna och då hade saken varit lätt. Nu undrar jag i mitt sinne om jag har valt för livet eller om jag någongång kommer att ha modet att välja om. Att se om saknandet blir lättare åt andra hållet. Hur ska jag med den bestutsångets jag har någonsin ens kunna närma mig det beslutet? Och kommer jag få ångra det i hela mitt liv?
Ikväll är saknandet så där jobbigt starkt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ikväll önskar jag att jag satt i soffan på mossvägen med Elin framför mig och masserade hennes axlar. Att Emma öppnade dörren och ropade hej och att Johan enda hemifrån sig kände doften av pappas lasagne och knackade på lagom till maten var klar. Att mamma läste och busade med tjejerna så att deras skratt ljöd genom hela huset och att kortleken låg nära till hands framåt kvällen.
Jag saknar er finisar! Och jag älskar er! LAVVO! <3
Men nej.
Magkatarren flög på mej ikväll. Fy! Inte skönt alls.
Till kojs
Krupit ner i renbäddad säng, bland det bästa som finns. Imorgon är sista lovdagen för den här gången. Ett underbart lov! Vi ska avsluta det på bästa sätt, med en riktig familjeaktivitet!
Det har hänt saker hela tiden på lovet, hur mysigt som helst. Ikväll bjöd vi vänner på porterstek och vin, väldigt trevligt!
Stina kröp upp i min famn i eftermiddags: "mamma, jag vill ringa till min mormor o morfar o säga att jag längtar efter dem.... O att jag vill vara med dem hela tiden..., o att jag älskar dem,"
Gulle!
Julen 2013
Tillbaka i Vibotorpet efter en härlig vecka i Dalarna!
Precis som vanligt var det mycket jobbigt att lämna. Hade lätt kunna tillbringa hela lovet där. Dels är det skönt att inte vara hemma o kunna göra massa måste. O dels är det himla trevligt sällskap som finns på orten.
Vi kom upp i lördags o på söndagen har vi planer på tomteland, men regn o halv storm fick oss att välja simhallen istället. Fantastiskt vad våra tjejer älskar att bada! Lek o stoj, fika o simträning, några härliga timmar tillsammans.
I måndags hängde jag hos mormor o morfar o hjälpte till med julstädning, per m familj kom o fikade o vi kollade in affärutbudet på byn.
Sen blev det julafton! Å vilken julafton sen! Först morgonmys o besök av fina tomtemor. Lyckan i barnens ögon är obeskrivlig.
Julbord innan Kalle och sedan knackade det på dörren igen, två tomtar kom. En 702 åring o den andra tror jag var runt 200 år;)!
Jag njöt av att se hur mycket mina barn älskar sin familj, hur de kryper upp till mormor o morfar, hur de leker o busar med mina syskon. Allt tok med morfar Conny och prat med mormor Iris! Härligt!
Vi avslutade med lite spel innan vi somnade ovaggade!
På juldagen var det dags att fira igen, den här gången med pappas sida. Då vi är rätt många hade vi hyrt Kulturhuset. Så lyckat! 43 personer samlade och väldigt roligt! Elvira har ju Lova som sin stora idol och var sååå lycklig över att få vara med henne hela kvällen! Stina hittade en kompis, Hailey, och barnen var så duktiga hela dagen!
Fredrik vann coronne?! turneringen och maten var grym!
Så kul att samlas alla och umgås! Träffas o uppdatera! Och vilka fina kids vi har fått!
Annandagen försvann i ett jihuu, innehöll bio, städning av folkan, pizza och spel!
Nu sitter jag här i soffan med en kaffekopp o ser på vinterstudion. Tomt o sakning. Stina sa i morse att hon ville åka tillbaka till Dalarna. Jag är benägen att hålla med om det inte vore för timmarna i bil. Hoppas det inte dröjer för länge innan vi ses igen! Helst imorgon...
Här sitter jag..
och är frustrerad över att Stina vägrar somna. Hon vann fighten och ligger nu i min säng och kollar på film. Tänk vad 10 minuters sömn i bilen mitt på dagen kan ställa till det. För så är det med Stina. Hon kan inte somna ens en minut utan att kvällen blir uppochnedvänd. Det är väl inte hela världen att hon inte sover, hon är pigg och glad men jag vet ju att risken är överhängande att det blir en uppochnedvänd morgon som vi möter när vi vaknar. Men det problemet får vi ta då.
Idag har jag och Petter och Stina varit i Västervik en sväng, för lite julshopping. Då vi blev lite sena hem så sprang Elvira in till Jennie och passade på att bli klippt när bussen kom till Vibo. Perfekt. Hon blev kvar hos sin reservmamma hela eftermiddagen och var himla lycklig över det. Hon behövde nog en liten paus från syrran och mamman kanske;)!
Jag har ju varit ledig idag eftersom vi är komplediga på fredag. (min lediga dag). Vi kompar en dag eftersom vi har jobbat en öppethuslördag under hösten. Skönt. Det betyder att jag har tre arbetsdagar kvar till jullov. Känns överkomligt. Mycket utvärdering och reflektion som ska göras och det känns ganska lätt och kul. På torsdag avslutar vi med grötlunch innan vi åker hem för några veckors välbehövlig vila. Verkligen.
Är lite uppochned överhuvudtaget just nu. Väldigt glad och lycklig ena stunden och ledsen och nere andra. Har ingen aning om varför men jag tror verkligen att jag kommer må bra av lite ledighet tillsammans med familjen.
Nähä, nu ska jag se om jag kan smyga in i duschen utan att mitt lilla duschmonster Stina upptäcker det och kommer på att hon också är väldigt smutsig och behöver duscha!
Ciao!
//A
Lite ledigt till att börja med!
Eftersom resten av jobbfolket kompar på fredag då jag ju alltid är ledig, passar jag på att vara ledig imorgon! Inarbetad tid då vi jobbat en lördag i höst med öppet hus.
Det innebar ju att jag kunde se hela söndagsfilmen idag! Gött! Och ännu bättre att det var en av mina favoriter, kodnamn Lisa som visades. Johan Falk filmerna är riktigt bra tycker jag!
Det börjar bli jul i mitt hus och det är riktigt mysigt att gå o småfixa! Det som hinns hinns.
Tre jobbdagar kvar till jullov. Om sex dagar somnar jag i Vansbro. Längtar! Ser fram emot julen o lovet. Jag ska vara här o nu och bara mysa med tjejerna! Härligt!
Inte igen
Ligger o håller emot. Förhoppningsvis sover de om en kvart, det är då det smäller till. Välkommen igen då förbaskade dumma skitmigrän.
När det är långt till vissa...
Är det skönt att det är nära till andra. Det är fantastiskt att bo granne med sin bästis. Att ha någon riktigt nära när man som mest behöver o när saknaden efter dem där långt borta är som störst.
Älskar känslan!
Har varit med Elvira ett par timmar i skolan. Mysigt o kul att se hur hon har det om dagarna... Och... Lite skrämmande. Är glad att jag jobbar på högstadiet.
Känslan som jag älskar är känslan av nystädat hem, känslan att veta att när det börjar skymma kan vi tända ljus o bara mysa. Utan måsten. Det är bara tvrummet kvar att städa, det görs när jag hämtat Elvira och käkat lunch. Sen är det spel o mysdag resten:)!
Världens bästa!
Känslan för dagen..
.. Är att jag saknar mamma dundermycket! Så mysigt det var (som alltid) att ha någon här när man vaknar! Nån att äta frukost med o ta tag i dagen med! Underbara dagar!
Idag ska vi inte göra många knop på fm! Nattlinnehäng för Stinabo mej en bra stund framöver. För att vi kan. För att huset är nystädat och regnet hänger i luften!
