aisraelsson

Vi är så värda det här. Både jag o barnen. O Petter förstås. Att leva ettvanligt Svensson liv.

Förra veckan tjöt jag varje dag nr jag var på väg hem från jobbet. Av lättnad. Att veta att nån mer var hemma. Att vi kunde laga middag ihop, eller att den rent av var klar. Att se på TV på kvällen, att lägga barnen tillsammans. Att bara ge en kram.
Idag när jag kom hem fanns biffar o potatis klart att värma i kylen, diskmaskinen var körd, bänkarna rena och tvättmaskinen körd o redo att hängas ( inte maskinen..)!

Barnen är glada, jag är glad o lättad. Och vi är värda detta. I två år har vi varit själva söndag em till torsdag natt. Två år.

Just nu är jag jäkligt ego o bara njuter av det här! Det känns som att playknappen på mitt liv är intryckt igen. Livet är inte längre på paus!