aisraelsson

• I måndags fick tjejerna och jag åka direkt från dagishämtningen till gärdesgatan där Simon och THerese och lilla goa Agnes bjöd på middag. Det serverades köttfärssås och spaghetti följt av kaffe och bulle. Snacka om underbart att äta middag med vuxetsällskap även mitt i veckan. Energitank!
• Hann bara pakera efter den goda middagen innan bästisen Jennie och Hugo kom. Bärhjälp in och sedan klädkik och prat. Energitank!
• Imorgon är det onsdag och min ständiga ont i maget dag. Ont i magen för att Elvira älskar att gå på dans och mina jobbtider går inte alls ihop med hennes danstider. Tacksamheten vet inga gränser när Lena och Fredrik ställer upp vecka efter vecka och låter Elvira åka med till stan. Fantastiskt.
• I helgen partajade vi loss det med nästan hela Vibo. Att bo i en bullerby är det bästa som finns. Kära vänner, fina vänner och härliga ungar. Vi har det bra!

Det är så fantastiskt att det finns det här underbara alldeles inpå. Ändå kan jag inte låta bli att undra. Är det så här livet ska vara?

Är det meningen att jag ständigt ska känna mig stressad och pressad. Är det meningen att jag aldrig ska hinna med det jag tycker är roligt. Mitt liv känns som på "hold" just nu. Jobb och sova. Ständigt dåligt samvete. Tjuter i min ensamhet ganska så ofta. Inte för att jag tycker synd om mig själv, nej jag har funnit mig rätt bra i den här rollen, nej för att jag känner mig stressad och pressad. Att jag inte hinner det jag vill. Att jag inte hinner bara vara.

En kommentar häromdagen på bloggen om att mina inlägg var saknade. Söta du! Jag hinner inte. Det är verklgien inte prio ett att srkiva här. Men jag saknar det. Lite grann är ju bloggen min ventil. Jag älskar att skriva. Konstigt är det att i nästan varje period av sitt liv så känner man så här, men det blir bara mer och mer. Det kan man ju så klart inte veta, hur framtiden ska kännas. Jag märker på mina åttor att de är stressade. Det är betyg om tre veckor. Stackarna. Slopa betygen säger jag. bedömningar är bra men betyg? nja.. När jag själv var student trodde jag inte att det kunde bli mer tufft än så. Ambitiös som jag är pluggade jag och jobbade tills jag stupade. Tufft. Men går det att jämföra med idag? Nä. Inte en chans. Nu handlar det om att vara vuxen. Att ansvara för andra människors liv. Att vara en del av någon annas framtid. Inte bara min egen. Frågan är om jag är framme nu. Om det är det här läget jag ska lära mig hantera. För tuffare än så här har jag svårt att tänka mig att det blir.  

Ikväll har jag bakat tulltårta med stor hjälp av mina döttrar. Hur sjutton rullar man ihop rulltårta utan att den spricker? Trick?

Sedan har jag lagt barnen och roat mig med att betala räkningar. Många räkningar. Nu passar jag på att skriva här fast jag egentligen tänkt sova vid åtta. Egentligen skulle jag jobba men jag strejkade lite och tog inte med mig något jobb hem. Får bita i DET sura äpplet imorgon istället.

Nä nu så.

Godnatt.

Förresten. Instagram är grejen. Snabbt att uppdatera och fina bilder. Följ mig vettja, vibotorpetanna!