Fy sjutton!

Igår eftermiddag började jag läsa en bok. "en sorts kärlek". Jag hade fått låna den av Lizette. Hon hade skrivit på den att den var beroendeframkallande men irriterande.  Jag tänkte ge den en chans. Klockan elva igår kväll slog jag igen den med rödgråtna svullna ögon, ett hjärta som värkte och totalt slut i huvudet. Herregud vilken bok.

Historien var så himla rörande och känsloframkallande. Vissa bitar (den var ganska grov i vissa lägen) tycker jag var mindre bra men heltheten gör den till en av mina favoritböcker. Jag kan säga att Petter på slutet satt och svor över ömig och tyckte att jag skulle sluta läsa eftersom jag tjöt som en hel arme här nere i soffan..
När jag äntligen fick krypa ner hos Ia i sängen så kunde jag inte krama henne nog hårt och viska nog många gånger hur mycket jag älskar henne! Kärleken till ett barn är gränslös, fantastisk och helt obeskrivligt stark. Måste upplevas för att förstås.

Alltså: "En sorts kärlek" av Ray Kluun. Ge den ett försök, men se till att vara ledig så du kan sträckläsa.. det går inte att sluta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0