Tack!
Det betyder mycket att ni kommenterar, och igår betydde det lite extra!
Karol: Vet nog egentligen att jag vill bo HÄR. Men det är inte lätt. Det blir fel eller rätt hur jag än vrider på det. Men oftast trivs jag ju. Det är bara extrajobbigt när någon varit här och åker hem. Det blir lite tomt liksom. Ingen som kommer och går. Vi är lite isolerade här ute! Men det har sina fördelar oxå. Som med allt gissar jag, fördelar och nackdelar;) Kram till dig och hoppas du har det bra och får må bra. Är så spännande att snart få se vad det är för litet pyre som ligger därinne!
Angelica: Vi är så lika på något vis. Det är lätt att vara kompis med dig och det är underbart! Du vet hur mycket du betyder för mig och i nästa vecka kommer jag och Stina in en kväll om vi får! Det vore fantastiskt skönt känner jag!
Mamma: Usch, det ÄR jobbigt att ni är så långt borta, samtidigt som jag blir lite förbaskad på mig själv som inte lyckas "klippa navelsträngen" riktigt fast jag snart snart är 30. Jag längtar tills helgen innan jul, när vi iaf ses en kortis! Idag gick det upp för mig vad stor Stina har blivit, undrar vad ni tycker;) Lavvo!
Jessica: Vilken tur att Anton träffade fina Lizette. För det betyder ju precis som du skrev att du finns med i min familj. Och det är jag mycket glad för! Tack för välbehövlig styrkekram! Och kram tillbaka! ;)
Och så idag då:
Petters bromsar hade tagit fast, så vår lugna fina morgon byttes snabbt mot stress och panik då vi fick skjutsa honom till jobbet innan dagis. Efter lämning så sov Stina och Jag i soffan i två timmar, och jag fick knappt upp ögonen därefter.. Åt och hämtade Ia. Nu är vi hemma. Mellanmål intas och Stina sover vidare i sin bilstol. Ska slänga i en tvättmaskin eftersom det blivit en olycka på dagis. Sen ska vi försöka hinna bada åtminstonde ett barn innan vi ska hämta hem Petter vid halv sju eller nåt. Sen hoppas jag på tillskillnad från igår, en lugn kväll med sovande barn och ett ihopplockat hem så jag kan njuta av Grey's i total tystnad... (nu hoppades jag på lite för mycket va?!).
Förresten lyckades jag sparka emot en kant så halva stortånageln veks åt fel håll och gick sönder. Det gjorde så sjukt ont att jag nästan kräktes och svimmade på samma gång. Suck.
Nångång vänder nog känslan!
Fint väder har vi iaf! ;)
Kram på er !
Karol: Vet nog egentligen att jag vill bo HÄR. Men det är inte lätt. Det blir fel eller rätt hur jag än vrider på det. Men oftast trivs jag ju. Det är bara extrajobbigt när någon varit här och åker hem. Det blir lite tomt liksom. Ingen som kommer och går. Vi är lite isolerade här ute! Men det har sina fördelar oxå. Som med allt gissar jag, fördelar och nackdelar;) Kram till dig och hoppas du har det bra och får må bra. Är så spännande att snart få se vad det är för litet pyre som ligger därinne!
Angelica: Vi är så lika på något vis. Det är lätt att vara kompis med dig och det är underbart! Du vet hur mycket du betyder för mig och i nästa vecka kommer jag och Stina in en kväll om vi får! Det vore fantastiskt skönt känner jag!
Mamma: Usch, det ÄR jobbigt att ni är så långt borta, samtidigt som jag blir lite förbaskad på mig själv som inte lyckas "klippa navelsträngen" riktigt fast jag snart snart är 30. Jag längtar tills helgen innan jul, när vi iaf ses en kortis! Idag gick det upp för mig vad stor Stina har blivit, undrar vad ni tycker;) Lavvo!
Jessica: Vilken tur att Anton träffade fina Lizette. För det betyder ju precis som du skrev att du finns med i min familj. Och det är jag mycket glad för! Tack för välbehövlig styrkekram! Och kram tillbaka! ;)
Och så idag då:
Petters bromsar hade tagit fast, så vår lugna fina morgon byttes snabbt mot stress och panik då vi fick skjutsa honom till jobbet innan dagis. Efter lämning så sov Stina och Jag i soffan i två timmar, och jag fick knappt upp ögonen därefter.. Åt och hämtade Ia. Nu är vi hemma. Mellanmål intas och Stina sover vidare i sin bilstol. Ska slänga i en tvättmaskin eftersom det blivit en olycka på dagis. Sen ska vi försöka hinna bada åtminstonde ett barn innan vi ska hämta hem Petter vid halv sju eller nåt. Sen hoppas jag på tillskillnad från igår, en lugn kväll med sovande barn och ett ihopplockat hem så jag kan njuta av Grey's i total tystnad... (nu hoppades jag på lite för mycket va?!).
Förresten lyckades jag sparka emot en kant så halva stortånageln veks åt fel håll och gick sönder. Det gjorde så sjukt ont att jag nästan kräktes och svimmade på samma gång. Suck.
Nångång vänder nog känslan!
Fint väder har vi iaf! ;)
Kram på er !
Kommentarer
Postat av: mamma
älskar er!
Trackback
