aisraelsson

OOOOO vad jag vill åka upp till dalarna imorgon. Men jag kan verkligen inte ju. De har inte bestämt sig om de kan/vill följa med och det känns ju idiotiskt att åka om jag inte vet att P och A kommer upp utan att behöva ta egen bil. Då blir det ju att betala en och en halv resa för oss och det har vi inte råd med. Vi har ju knappt råd att åka överhuvudtaget, det blir att nalla av sparade pengar.
Vad jobbigt det är att bo så här. Jag vill bo nära. Jättenära. iaf så man inte behöver känna ångest över att det kostar så mycket. Det ska ju vara roligt och glatt att åka.

Idag är jag bara sur och irriterad över allting. Det känns som jag inte gör annat än städar städar och städar. Igår dammade jag och dammsög hela huset, imorse såg det ut som det gjorde i förrgår igen. Jag förstår inte att det ska vara så svårt för oss att hålla ordning. Det knäcker mej att städa så himla mycket. Jag vill ju hinna njuta av min tid med Elvira oxå. Den här heltidsgrejen är ju snart slut. Då har vi bara kvällar och helger att mysa. Suck. Men jag har ju själv gjort valet och jag tycker det är mycket bra att P ska vara hemma med. Hon måste ju få ta del av oss båda. Hon har ju två föräldrar. Nu känner hon ju mej bäst så klart, eftersom jag varit hemma snart ett år, men då får hon ju chansen och lära känna P oxå. Det är bra. Mycket bra.


Jag vill hem. Till mamma och pappa, till E och E  till J. Till farmor och mormor och morfar. Till Icka och Oscar. Till alla. Varför ska det var så svårt?

Ciao!