bra skrivet

”Jan Björklund behandlar skolan som om det vore hans darttavla. Han kastar pil med reformer och hoppas att någon ska träffa. Efteråt får lärarfacken försöka lappa och laga och få honom att förstå vad som gått fel. I slutändan är det eleverna som får betala, osäkerheten och bristen på finansiering gör att de får mindre tid med sina lärare”, skriver Fridolin i ett pressmeddelande.


Gustav Fridolin resonerar..

Dagarna som passerar.

Den stämmer rätt bra den där reklamen. Det är inte dagarna som går som räknas utan dagarna man minns. Det är viktigt att göra varje dag minnesvärd med andra ord. 
 
En till helg har passerat. Vi slöade i fredags. Eller jag fick massa ärenden gjorda på förmiddagen och sen slöade vi! Skönt. 
Lördan blev en heldag i Linköping. Mysigt och härligt! Bygga möbler när vi kom hem och en stunds umgänge med Höglundarna. 
idag har jag haft en me&I visning samt varit på styrelsemöte för IFK. 
 
Tränade i fredags, körde crosstrainern samt tabataintervaller. Fick så grymt ont i högerknä. Gör fortfarande väldigt ont och dagens promenix på 8km var ingen höjdare. Glad att jag planerat in simning den här veckan! 
 
Om två veckor är jag i Grekland. Det är så härligt och sjukt så det knappt är sant. 
 
Vilket trist inlgg. Men så är det ibland. 
 
Vi hörs under veckan! 
 
Ciao 

Påsklov, resume

Jaha, inte en rad hann jag skriva under lovet. Eller hann och hann. Jag hade helt enkelt ingen lust. Eftersom den här kvällen aldrig verkar komma till ro så roar jag mig med att sammanfatta den dryga veckan här i bloggen. 
 
Det är konstigt hur kroppen är inställd på när det ska bli lov. Jag hade studiestöd på skärtorsdagen och när jag hjälpt två nior med deras bokredovisningar och klockan blev fyra så bara kände jag att jag kunde somna stående. Jag var så trött. Packade ihop mig (och det jobb som jag egentligen inte borde tagit med hem) och for hemåt. Både P och jag var totaltslut så när erbjudande om hämtmat kom på tal så hängde vi på. Anton fixade hem från stan och Kajsa och Ingvar anslöt till pizzamiddag i vibo. Stina packade ner alla sina nappar i ett stort påskägg och lämnade på trappen till påskharen som visst hade fått bebisar. Som tack hade påskharen lämnat ett påskägg med godis och en armbandsklocka till henne. Överlycklig liten tjej som la sig utan protester på kvällen men med klockan tryggt på handleden! Duktig! 
Långfredagen kom mamma och pappa ner och när Petter gick på Tunapub så stannade vi andra hemma och hade fredagsmys. Skönt. 
Pigg på lördagmorgon och mamma och jag fixade inför påskmiddagen på eftermiddagen hela förmiddagen! ;) Pappa tog med sig Elvira till stan så att även hon fick köpa en klocka. Hon bröt ihop lite lätt när Stina fick en klocka före henne. Hon är ju faktiskt störst! 
Vid tre anlände släkten och vi firade påsk och petter på en och samma gång. En cykel och ett beachvolleynät och boll rikare var det en glad Petter som tog kväller på påskafton. 
Påskdagen for mamma och pappa mot Dalarna igen och vi hade en slödag innan vi for mot Molid för firande med resten av släkten. Leo fyller snart ett och vi passade på att överlämna present. Tjejerna älskade att leka med tremänningen Leo och det var en lyckad eftermiddag hos Gunnar och Gudrun. 

Måndagen var lugn och skön och vi slappade och gjorde så lite som möjligt. Avslutade dagen med räkpaj och varma mackor hos Höglunds! Längesen och otroligt skönt. Som alltid. 
 
På tisdagen åkte jag och tjejerna tillsammans med Axel och Hugo till leklandet i Hulstfred. Där mötte vi upp Karol och hennes grabbar. Några lektimmar senare var vi nöjda och skjutsade Hugge till träningen på vägen hem. Trötta tjejer däckade rätt snabbt när vi kommit hem. 
 
Resten av veckan var vi mest hemma, bakade och småfixade. Lekte och spelade. Mycket spel och en hel del lek med kompisar. Härliga dagar med andra ord. Som vanligt känner jag att jag inte hunnit hälften av vad jag tänkt men köper att det är så det är. 

Avslutade lovet med en härlig lördagskväll då vi fick huset fullt av gratulerande vänner. Uppskattat och trevligt. Vilka härliga och fina vänner vi har. Synd att man inte hinner ses oftare! Tack fina ni för en härlig kväll. 
 
Söndagsångesten slog till med dubbelkraft och sömnen ville inte riktigt infinna sig. Trött som tusan i morse och stackars tjejerna hade nog gärna sovit några timmar till när klockan ringde strax före sex. Men iväg kom vi och dagen har gått okej. 

Elvira har däckat, gjorde nog det innan hon la huvudet på kudden tror jag. Däremot har min lillskrutt inte somnat än. Hon ropar och när jag kommer säger hon sockersött: "mamma jag vill ha dig" och så kryper hon upp i famnen. Underbara unge. Det är klart. vi har umgåtts en och en halv vecka hela tiden. Idag har vi knappt sett varandra. KLart vi ska sova nära nära nära i natt. KLart vi ska ta igen missad tid. 
 
Stina har varit så duktig och slutat med nappen. Några dagars upp och ner vänt humör men annars tapper och duktig. Väl medveten om att hon slutat och frågat några gånger vad vi ska göra om hon ropar på tutten.. Söt! 
 
Elvira funderar över mycket, muskterörerna i fjälster, ger roliga kommentarer som hon snappat på barnprogrammen. Vi har börjat med hjärtsamling igen, ett hjärta för varje bra insmörjningsdag. åtta hjärtan resulterar i något roligt. Två är samlade! 
 
Nu har det varit tyst ett tag så jag ska chansa på att hoppa in i duschen. Sen är det sängen. Migränen har hängt över mig som ett täcke hela dagen. 


 
Förresten. Idag fyller VÄRLDENS BÄSTA mamma år. Grattis! Vi skickar massor med kramar härifrån. Vi firar dig ordentligt i Grekland. Snart! Å vad vi längtar! 
 
LAVVO MAMMA! 
 
 

Vilken dag.

Först! Vad ledsen jag blir när jag ställer en rak och ärlig fråga i bloggen och ingen kommenterar överhuvudtaget. Jag vet ju att många av er har tankar och svar på frågan. och jag skulle ju inte ställa den om jag inte ville ha svar.. 
 
 
Nu! Vilken dag det har varit. Avslutade lördagen med tjejkväll! Min tur att "arrangera" och jag tog stugbyn och spabadet och bastun till hjälp. Tacopaj och chokladfondue och härligt sällskap. Vid halv tolv knallade vi hemåt och jag kom lagom hem när resten av familjen krypit ner i sina sängar. Sovit mycket skönt och fick även ligga kvar i morse när P gick upp med Stina. Vid nio vaknade jag och slog på tvn, låg kvar en stund innan jag gick upp och käkade frukost. 
Utanför sken solen som aldrig förr och vädret gjorde att vi kom ut snabbt! Var sedan ute och småfixade lite ända fram till efter lunch då det var dags fö rmig att åka ut och visa fina kläder! Hemma igen vid halv fem och då tog jag över på hemmaplan när P och E åkte för att spela innebandy. Stina och jag hade kvalitetstid med bad, städ och pannkaksgräddning. Massor av sagor och så så klart sånger innan hon kröp ner. 
Efter det har jag hunnit kört mitt träningspass, sett mästarnas mästare, betalat resan och nu sedan en timme tillbaka ligger jag i sängen och småjobbar lite samtidigt som Leo Gaut rullar på tvn. 
 
Som vanligt en intensiv vecka som står framför mig. Men det fixar vi. Trixet just nu är att hitta tiden för träning varje dag. Men vill man så går det. Och fem minuter är mer än noll minuter. 
 
Kände en otrolig tacksamhet idag, över att få uppleva sånna här dagar. Det var så fint idag så att det nästan kändes overkligt. Drack kaffe på förmiddagen sittande på en filt mot sandlådan tillsammans med bästa vännen. Gick runt byn ett antal gånger med Stina i vagnen och hade solen i ögonen nästan hela tiden. Fåglarna kvittrade och de stora tjejerna lekte ute i flera flera timmar. Petter klippte träd och det var helt fantastiskt: Jag är lycklig att jag har allt det här runt mig! 
 
 
Sov gott! ;) 

Hoppsan.

Hela dagen igår tänkte jag på det blogginlägget jag skulle försöka hinna posta. Det om hur underbart gott jag sovit på natten och hur härligt det var att vakna på madrassen av att min lilla tjeja satt i sängen och kikad ner på mig,  och känna mig utvilad. Fantastiskt. Jag hann dock aldrig så långt så att jag fick skriva det där inlägget. Och tänk. Glädje kan snabbt försvinna och ersättas av motsatsen. Dagens blogginlägg kan lätt få fokus på hur illa jag har sovit inatt. Hur Stina mellan klockan 22 och 03 både var törstig och kissnödig, hade kissat och var tvungen att byta blöjan. Hur hon gallskrek efter sin Skrållan och hur ont hon hade både under foten och i ryggen... När jag sista gången tittade på klockan och såg at hon var tio i tre och visste att Ps klocka skulle ringa om tio minuter så kände jag mig rätt uppgiven. Som tur var hade hon somnat gott då och vaknade inte trots någon snozzning av herr K. Då började jag vrida på mig istället .Väl medveten om att det enbart var tre timmar tills min klocka skulle ringa. Jösses.
Det kan verkligen svänga.
 
Ikväll har jag betalt in första avgiften till vår resa i vår. Fantastiskt. Det blir av. Min fina familj. Till solen på semester. TIllsammans allihop. Det är vi värda!
 
Har fruktansvärd ångest över vad jag ska göra under sportlovet. Dalarna/Småland? Gruvar mig över att köra själv med barnen samtidigt som jag är rädd att jag blir tokig av att vara själv hemma. Behöver städa en hel vecka känns det som men det borde vara fokus på barnen. Suck. Kan någon bestämma åt mig?
 
Nu duschen. Sen sängen. Quizkampen mot mamma när pappa är borta! GIllas!
 
Nähä. Godnatt då!
 
Kram!

Så var det måndag igen

Hu vad veckorna går. Jag hinner inte riktigt med. Måndag till onsdag svischar förbi och det är först när det är torsdag som jag hinner andas igen känns det som.
 
Fullt ös på jobbet på måndagar. Fem minuters raster och mycket som ska hinnas med på dem. Imorgon är det också tight schema för mig men inte lika som måndagar. HInner åtminstone gå på toa;)
 
Ikväll har jag jobbat ikapp lite grann med me&i. Någon gång måste jag ju hinna det med. Har många träffar framöver och det känns mycket roligt.
 
Har beslutsångest över sportlovet och känner att jag måste bestämma något så jag inte får panik över det. Blir lätt så när det närmar sig.

Meningslöst inlägg men ni ser att jag lever i alla fall!

Kram på er!

Är jag konstig eller normal?

Vi har precis skrattat så vi kiknat! Vi tre tjejer i sängen innan läggdags. Sång och bus och skratt. Det lyser i tjejernas ögon och mitt hjärta svämmar över av all kärlek och lycka. Shit! Jag är mamma till de här två fantastiska barnen! Det är mina och Petters barn. Våra. Underbara. Och så någonstans där så blandas den härligt lyckliga känslan av en så stark och hemsk oros känsla så att tårarna nästan inte går att hålla tillbaka. Det förbjudna. VAD skulle jag göra om något hände dem? VAD?
 
Är det så här när man har barn? Att kärleken och lyckan alltid för mig sig mer eller mindre oro. Eller är jag bara en orolig person?
 
Fasiken jag ser så mycket skit och hemskheter i min vardag och i mitt jobb. Hur kan sånt hända? Hur kan vissa få fara så illa.
 
Hu. Hemska tankar.
 
Igår gick jag in på bloggen "I kroppen min", fast jag så väl vet att jag inte ska. Blev fast. Läste ikapp vad jag missat. För er som inte vet vad det är för blogg så skrivs den av Kristian, 29 år, från Borlänge. Han har cancer. Som inte går att bota. Han skriver rakt in i hjärtat. Hans blogg ska nu bli bok. När jag läser, så rinner tårarna konstant. Det är en så jäkla märklig verklighet. Hur kan man klara av att gå igenom det han gör. Livet är märkligt. Vi vet inget. Vi är små. Läs om ni vågar. Låt tårarna rinna. Det är verkligheten han skriver om och inget annat. Det är så här livet ser ut. Vi kommer aldrig att vänja oss.
 
Kontraster.

Ikväll ska jag roa mig med ekonomin. Kul. Nej. Men nödvändigt.
 
Om jag längtar till imorgon när jag får hela huset fullt. På allvar. Med klädtokiga vänner. Me&I släppte vår och sommarkollektionen idag. Jag längtar grymt mycket! Premiär!
 
Rörigt inlägg. Från ett rörigt huvud.

Kärlek. ALL min kärlek!

Hejhopp!

Ibland blir jag irriterad. Jag har blivit det några gånger idag. Tyvärr. Alltid tråkigt att bli irriterad för det tar så mycket energi. Vill helst ha den kvar till barnen och min familj.

Men. Jag ska bli bättre på attt inte tänka på det som gör mig irriterad. Ta bort energitjuvarna från mitt liv. Låter som ett bra nyårslöfte. Som får gå igång redan nu.

Idag har jag volleybollat! Det var längsen. Och det märktes. Men kul var det.

Imorgon blir det utflykt med korvgrillning och skotermys. På kvällen ska vi ha familjestund med filmen Happy feet som går på tv och någon god mat till det! Härligt!

Nu är det dusch och säng som gäller!

ÅÅ måste säga att jag hittad gamla kort på mig som liten idag när jag letade efter annat. Och faktiskt så är det så att det var en liten ministina på korten! Jösses! Någon av mina barn ser faktiskt ut som jag gjorde som liten! Minimamma!


Är det så här det ska vara?

Jag är omgiven av underbara människor. Visste ni det? Här får ni några exempel på det:
  • I måndags fick tjejerna och jag åka direkt från dagishämtningen till gärdesgatan där Simon och THerese och lilla goa Agnes bjöd på middag. Det serverades köttfärssås och spaghetti följt av kaffe och bulle. Snacka om underbart att äta middag med vuxetsällskap även mitt i veckan. Energitank!
  • Hann bara pakera efter den goda middagen innan bästisen Jennie och Hugo kom. Bärhjälp in och sedan klädkik och prat. Energitank!
  • Imorgon är det onsdag och min ständiga ont i maget dag. Ont i magen för att Elvira älskar att gå på dans och mina jobbtider går inte alls ihop med hennes danstider. Tacksamheten vet inga gränser när Lena och Fredrik ställer upp vecka efter vecka och låter Elvira åka med till stan. Fantastiskt.
  • I helgen partajade vi loss det med nästan hela Vibo. Att bo i en bullerby är det bästa som finns. Kära vänner, fina vänner och härliga ungar. Vi har det bra!

Det är så fantastiskt att det finns det här underbara alldeles inpå. Ändå kan jag inte låta bli att undra. Är det så här livet ska vara?

Är det meningen att jag ständigt ska känna mig stressad och pressad. Är det meningen att jag aldrig ska hinna med det jag tycker är roligt. Mitt liv känns som på "hold" just nu. Jobb och sova. Ständigt dåligt samvete. Tjuter i min ensamhet ganska så ofta. Inte för att jag tycker synd om mig själv, nej jag har funnit mig rätt bra i den här rollen, nej för att jag känner mig stressad och pressad. Att jag inte hinner det jag vill. Att jag inte hinner bara vara.

En kommentar häromdagen på bloggen om att mina inlägg var saknade. Söta du! Jag hinner inte. Det är verklgien inte prio ett att srkiva här. Men jag saknar det. Lite grann är ju bloggen min ventil. Jag älskar att skriva. Konstigt är det att i nästan varje period av sitt liv så känner man så här, men det blir bara mer och mer. Det kan man ju så klart inte veta, hur framtiden ska kännas. Jag märker på mina åttor att de är stressade. Det är betyg om tre veckor. Stackarna. Slopa betygen säger jag. bedömningar är bra men betyg? nja.. När jag själv var student trodde jag inte att det kunde bli mer tufft än så. Ambitiös som jag är pluggade jag och jobbade tills jag stupade. Tufft. Men går det att jämföra med idag? Nä. Inte en chans. Nu handlar det om att vara vuxen. Att ansvara för andra människors liv. Att vara en del av någon annas framtid. Inte bara min egen. Frågan är om jag är framme nu. Om det är det här läget jag ska lära mig hantera. För tuffare än så här har jag svårt att tänka mig att det blir.  

Ikväll har jag bakat tulltårta med stor hjälp av mina döttrar. Hur sjutton rullar man ihop rulltårta utan att den spricker? Trick?

Sedan har jag lagt barnen och roat mig med att betala räkningar. Många räkningar. Nu passar jag på att skriva här fast jag egentligen tänkt sova vid åtta. Egentligen skulle jag jobba men jag strejkade lite och tog inte med mig något jobb hem. Får bita i DET sura äpplet imorgon istället.

 

Nä nu så.

Godnatt.

 

Förresten. Instagram är grejen. Snabbt att uppdatera och fina bilder. Följ mig vettja, vibotorpetanna!


Levande ljus

Lycka är att hämta barn på dagis. Idag hämtade jag hem ett. Ett barn som blev lycklig av att hennes mamma kom, som slängde sig om halsen och kramade sin mamma hårt hårt. Nästan så att mamman fick tårar i ögonen. Tårar av lycka och av skuldkänslor. Känslan att ha kommit hem för sent för många kvällar.
Älskade ungar, om ni visste vad ni betyder för mig!
 
Är så tacksam att Elvira får chansen att gå på dans i stan på osndagar, trots att jag jobbar sent. Lena är fantastisk som ställer upp och tar med henne. Jag försöker bidra och servar så ofta jag kan med kvällsmat när de kommer hem och så får tjejerna passa på att ta ett bad i badkaret. Det gillar dem!
Mysigt med lite vardagssällskap för mig! Och för barnen!
 

Haft telefontid med barnläkaren och utvärdering av Elviras astma. Gick bra. Fick tips och ideer och fick även möjlighet att tipsa honom! Känns lite som jag har varit i det här eksemträsket för länge då, när jag har ideer att ge läkaren som han inte tänkt på! Puh!
 
Nu ska jag blåsa ut alla ljus jag tänt och krypa ner hos de finaste jag vet!

<3

"Lägg din hand mot min kind och visa mig vägen, kommer du ihåg den? Det känns så skönt att komma hem, för när du ser mig, blir du lycklig"

Vart jag mig i världen vänder..

Hejochhå. Ett inlägg kommer lastat med massor av olika tankar. Varsågoda.
 
Som ett brev på posten varje dag. Det dåliga samvetet. Å ena sidan när jag är hemma: borde vara på jobbet och fixa det och det och det eller borde sätta mig och jobba undan det jag vet ligger på hög. Å andra sidan när jag är på jobbet: borde vara hemma med barnen. Leka, mysa och bara vara. En mamma.
Suck. Vilket dilemma  det här är. Ni andra, ni som varit här i det här läget, som småbarnsmammor/pappor, känner ni igen er eller är det bara jag?!
 
Ibland undrar jag om jag gett mig in i fel yrke. Yrket jag har och som jag BRINNER för är ett yrke där det inte finns något stopp. Jag vill elevernas bästa, jag vill att de ska lyckas och jag vill ge dem bästa möjliga förutsättningar för det. Det finns alltid arbeten att rätta och ge feed back (forward) på och uppgifter som behöver tänkas till på. Lektioner som ska planeras och material som ska hittas och fixas. Samtal att ringa, böcker att läsa. Forskning att ta del av och tankar om utveckling att göra till praktik. Möten att gå på. Planeringar att srkiva. Utvecklingssamtal att hålla. Åtgärdsprogram och social/pedagogiska bedömningar att fila på. Det här är säkert inte ens hälften.
Ibland kan jag tänka att det vore skönt att ha ett jobb där man bara går hem. Där arbetsdagen är slut när man går ut genom dörren och kör hem. Där inte den där eleven som har det jobbigt ligger i bakhuvudet hela kvällen och natten. Där inte svenskaanalysen som eleverna ska genonföra ligger och oroar konstant tills man fixat den till det bättre. Men på något vis har jag ju ändå valt det här. Och älskar det. Inte att förglömma.
 
När jag jobbar kan jag komma på mig själv med att undra när jag lekte med tjejerna sist. Ni vet så där förutsättningslöst lekande, utan att tänka på annat. Bara fokus på dem. Skit. Jag är en kass mamma. Det är alltid något som poppar upp och poxar på uppmärksamhet när jag bara är hemma. Den där matrisen, kanske kan man göra så.. eller det där samtalet jag hade i arbetslaget, blev det bra? Och hur ska jag följa upp det?

Personligt utvecklingsområde: att ha ett fokus åt gången. Att fokusera på det som är viktigt just då.
 
Annat område att försöka bli bättre på: Att inte prata så förjäkla mycket. Ibland kommer jag på mig själv att köra över andra. När jag ska ha rollen som antecknare men ändå går in och pratar så tungan blöder. Tyst på mig. Låt bli att ta för mycket plats.
 
Den här veckan ser jag inte mycket av mina tjejer. Igår hämtade Lena dem och följde med dem hem. Stina sov när jag kom hem och bara för att stilla lite dåligt samvete bar jag in henne till mig när jag la mig. Så jag åtminstonde får gosa lite. Hon kryper nära och viskar mamma, stryker mig på armen enda tills hon somnar ordentligt. Pillar på mitt öra, känner på mina ringar. Det sägs ju att de tar igen det de missar på dagarna på nätterna. Det är så sant när det gäller stina. Elvira var vaken när jag kom hem och somnade inte innan halv tio. Då bar jag ner henne i min säng och sedan hade vi tjejsäng för hela slanten. lovley.
 
Idag hämtade Kajsa som vanligt. Tjejerna var vakna när jag kom hem vid halv åtta men somnade inom en timme. Vi hann i alla fall med saga och gos en stund först. tack och lov.

Imorgon hämtar jag Stina. Elvira åker med Lena och Alva på dansen. Jag fixar kvällis tills de är tillbaka i byn.
På torsdag hämtar Kajsa. Jag är hemma efter åtta.
Sen, sen är det helg. Då ska jag kramas enda till lördag morgon då jag far mot Växjö. Men jösses vad jag ska hinna kramas innan dess.
 
Anledningen till denna barnvaktskavalkad? Utvecklingssamtal. Tre dagar kvar. Sen är det klart. För nu.
 
 
Det händer mycket i mitt liv. Även fast det inte känns så. Saker som får mig att vakna upp. God morgon Anna! Vakna! Lev här och nu! Inte imorgon utan nu! Nuet!
Det är bra men läskigt. Föstår inte varför jag får så mycket tankar om sånt här. Får ni andra det? Är det bara jag?
 
Verkar som jag är rätt rädd för att vara ensam om något. Vill gärna veta att fler har det så så att jag är lite normal iaf! Det känns bättre då. Även fast jag vet att jag är högst normal.
 
 
Jag saknar mycket att hinna umgås med mina vänner. När ska man hinna sånt i den här vardagen?

En sak är säker. Jag ska anlita städhjälp. Jag skiter i att städa. Det får nån annan göra. Jag ska leka!
 
 
God natt!

Har ni sett sötare underbarare finare barn?

 
Smakprov från fotograferingen med Pixel UF! Underbara höstbilder som ska skickas in för framkallning snarast! Lovely!

Nu kör vi!

Kylen är rensad. Matlådorna för veckan finns nästan färdiga. Huvudet är redo. Japp. Nu kör vi! Fitnessfighten månad två, here we come!
 
Härligt att ha Frida att köra tillsammans med, mycket lättare när man är två som peppar och deppar ihop! Kommer ihåg att jag tyckte det var jobbigt första veckan i juni. Men på något sätt känns det lättare den här gången. Jag vet ju att jag har klarat det en gång och jag ska klara det ännu bättre den här gången. Ska kolla upp exakta siffror men har för mig att jag förlorade  drygt 4 kg i vikt under juni. Samt dryga 10 cm i midjan. Den här gången har jag tagit mått på mig själv på alla möjliga ställen. Vader, lår, överarm, rumpa, byst och midja. Målet med månaden är att nå längre än jag gjorde i Juni. Alltså mer än 4 kg bort och mer än 10 cm. Det vore grymt!
 
Planeringen för veckans mat och träning tror jag kommer funka. Träningen ser ut så här:
Måndag: Kväll, när barnen somnat.
Tisdag: På gymmet efter jobbet.
Onsdag: Skoljoggen plus gymmet innan konferensen.
Torsdag: Kväll på gymmet innan hemfärd efter utbildning (OM petter kommer hem i tid)
Fredag: Hemma på kvällen.
Lördag: Morgonträning
Söndag: Morgonträning
 
Jag har sex matlådor uppvägda och klara. 70 g kokt pasta samt 150 gram nötfärs med lök och krossade tomater. Kryddat med chilipeppar och vitpeppar.
Kesella finns i kylen och frysta bär i frysen. Knäckebrödet finns redan på jobbet och skinkan inhandlas på vägen dit. Vattenflaskan är nedpackad och jag är så redo som man kan bli.
 
 
Den här helgen känns mest som att jag vill glömma. Har knappt varit hemma. Höjdpunkt dock med restaurangbesök med svärföräldrarna igår kväll. God mat och mysigt att slippa fixa allt hemma för en gång skull.
Det gör vi om. Snart.
 
Stina vägrar sova och ligger i min säng och väntar på att jag ska komma och krypa ner. Så det ska jag göra nu. Hon har lärt sig?! ett svärord idag. (f-n). Tydligen tycker hon det är skitkul att säga så hon har sagt det hela eftermiddagen. Plus att vi nyss stod utanför sovrumsdörren och lyssnade när hon sjöng just ååå f-n ååå f-n. Herrejösses! Lilla busfrö!

Ia hostar för fullt inne hos sig, undrar om det är något på g? Men hon hostar ofta på nätterna och sedan är det inget på dagarna. Jag håller tummarna för att vi ska slippa sjuka nu. Jämt så klart men jag känner inte att jag vill ha några förkylningar i oktober. Jag känner att jag vill bli lättare i oktober. Både fysiskt och psykiskt. Kan oktober bli den månaden?

Jag avslutar månaden med att fara till Dalarna. Mitt härliga dalarna. Känns bra att resan sammanfaller med slutdagen av FF. Det känns lättare då. Att ha något att se fram emot.
 
Nähä. Sängen it is.
 
God natt!
 
/A

Stina två år

För två år och en halvtimme sedan träffade jag Stina på riktigt för första gången. Kan tänka mig att för exakt två år sedan så låg hon på mitt bröst och gjorde både mig och hennes pappa mållösa av kärlek. Älskade Stina! Vad fort tiden går!
 
Från att ha varit en liten bebis har du nu blivit stora tjejen. Två år. Fram till för en månad sedan så var det aldrig några problem att lägga dig. Välling i flaskan, godnatt puss och kram och ner i spjälsängen. Sedan sov du hela natten där utan ett ljud! För en månad sen hände något. Du ville inte sova och vi tänkte att det var dags att byta till vanlig säng. Det har du nu men läggning och sovning är inte alls lika smidig och lätt som innan. Vi får ligga med dig på kvällen, helst mamma, och det kan ta från tio minuter till en timme. Du vaknar alltid på natten och får då komma in till mamma. När pappa är borta och jobbar händer det ibland att både du och syrran får somna i mammans säng och sedan sover vi tillsammans hela natten. Det går bra, det är mysigt och mamma känner sig lung när ni är  nära!

Du pratar så det står härliga till, massor av ord och meningar. Meningar med fyra, fem ord hör numer till vanligheterna och du gör dig oftast förstådd så du blir sällan frustrerad. Gör du det inte språkigt så tar du oss i handen och visar. För en månad sedan så du för första gången "ninna ässar sin mamma", och mamman kunde inte blivit lyckligare i hjärtat! Du säger ofta "min pappa petter", och du säger min om nästan allt. Min farfar, min morfar, min ia. När pappa inte är hemma kan du ändå säga "Min pappa petter" och så låtsaskramar du!

Du fick en dockvagn i present och den har du lekt med sedan du fick den i lördags. Varv på varv får dockorna åka och du packar i väskan och berättar att du ska åka till morfar.
Sedan i somras leker du mycket i lekstugan, bjuder oss på "affe" och fixar tårta och bullar. Du gillar att läsa och tycker oftast att mamma och pappa läser för sakta för du vill gärna bläddra i förväg. Bilar är fortfarande roliga även om du nu är lite rädd för riktiga bilar och annat som låter lite högt och konstigt.
 
Du gillar att vara på förskolan och är noga med att få öppna grinden, både när vi kommer och när vi går. Du berättar ofta vad du gjort på dagis och ofta pratar du om din kompis Märtha.

Du är fortfarande morfars tjej! Även om vi inte ses så ofta och man kunde tro att du skulle hinna bli lite blyg mellan gångerna så stod du i altandörren i fredags kväll när mormor och morfar anlände och ropade; "min offa"! Gissa om han föll pladask!
 
Fortfarande har du tid att sitta still hos oss och mysa. Du gillar att krypa upp i famnen och gosa en stund innan du springer iväg på nästa äventyr.
Du kan räkna till tre. och så lägger du till åtta därefter..
Du sover middag fördetmesta, en halvtimme när du är på dagis!
Du älskar att borsta tänderna.
Du vill ha trosor utanpå blöjan.
Du går in på ditt rum när du blir arg och du är mycket bra på att se arg ut.
Du visar gärna hur stark och stor du är
Du börjar visa att du är en tvååring och testar ofta gränser och "kan själv" ofta. På både gott och ont!
 
Hursomhelst så är du våran lilla solstråle. Oftast glad och go och med en härlig utstrålining och energi! Din allra bästa vän är din storasyster och det är häftigt att se den kärlek som finns mellan er!
 
Skrutt! Jag älskar dig!
 
 

En sån där måndag.

Huvaligen. Idag har jag en dag där jag känner att allt jag vill just nu är att vara hemma med tjejerna. Bara vara. Åt skogen med jobb och förpliktelser. Fram för att vara mamma på heltid.
Vet inte varför, men det är den där känslan som speglar min dag. Extra mycket när man kommer och hämtar på dagis och får kramar och pussar och Stina som lärt sig säga "Ninna ässar min mamma". Men herregud, ni hör ju!
Underbara tjejer!
 
Vi har varit på kalas efter dagis. IDag fyller Dadda 83 år. Det var mysigt och dadda var pigg och på härligt humör! Men sen så blev det inget mer. Vi kom hem och Stina var så övertrött att hon la sig på trappan och skrek. Elvira, snäll som hon är, satte sig i min säng och kollade film medans jag fick den skrikande busen i säng. Och så när jag ligger det så känner jag just det. ATt vi bara åker och kommer hem. Jag vill leka och baka och busa och mysa. Jag vill göra utflykter och gå på picnic. Jag vill ligga i sängen en hel dag och läsa sagor. Steka stora högar med pannkakor och rulla chokladbollar så det står härliga till.
När hinner man det?
 
Nä. Inte tänka så. Vi styr upp det där. Ska bara hitta timmarna först. Ska bara bli klara med allt skit härhemma först. Jag är så less på att alltid ha hundra saker att göra när man är ledig. Jag vill bli klar så vi bara kan göra ingenting. Åka till busfabriken och äta på restaurang. Se glädjen i deras ögon när de känner att det handlar om dem, bara dem.
 
ÅÅ! Ge mej pengar så jag kan hyra in någon som snickrar klart. Ge mig 10 stora starka karlar som lägger en heldag här! Jag bjur på mat! Lätt!
 
Jag vill vara mamma. Alltid!
 
Jag älskar er tjejer! MEST!! <3

Än är det sommarlov!

Jag har återupptäckt Bryan Adams. Eftersom vi inte lyckades få ihop det så att vi kunde se honom live här iveckan så går han nu mer varm på spotify. Vilka minnen!
 
Jag sitter med en färginpackning i håret och hoppas på bra resultat. Jag är hemkommen efter en tung men skön löprunda. Jag ska fortsätta kvällen med att slänga ihop en potatissallad och en kladdkaka. Sen åker grillen på och sköna folk kommer fylla mitt hus.Bra slut på ett härligt sommarlov.
 
Har konstaterat att jag nog har magkatarr igen. Suck. Hittar då ingen annan förklaring på mitt ständiga magont. Jag behöver organisera mitt liv. Hög på önskelistan just nu så står en fin kalender. En sån där som man kan designa själv. Och lägga in lite fina ord här och var. Hoppas kan man ju alltid!
 
Ska försöka uppdatera er på mitt liv oftare nu framöver. Men tiden räcker inte alltid till.
 
Nu ska jag öppna en flaska Ledinvin och göra mig redo för en go kväll i bästa vänners sällskap!
 
MYS!

Vad hände?

Något hände. Var det jobbångest som slog till? Eller Petterjobbångest? Ingen aning men ont i magen har jag. SUck. Vägrar. Än är det en vecka kvar med bästa tjejerna. Än ska vi hitta på och ha skoj. Men det blev så många måsten.
Appropå ordet hatar. Här kommer en utläggning. Hoppa över eller läs. Valfritt. (Som snokebogölen.)
 
Känslan uppstår ofta. När jag är i Dalarna, när Dalarna (personer därifrån) är hos mig, ibland när jag hör nåt dalfolk i telefon eller läser någons blogg. Att jag hatar. Vad är det då jag hatar? För det är inte någon person eller plats. Nej det är det faktum att jag flyttade hit och skaffade mig ett liv här. Ni förstår, egentligen älskar jag ju det. Att jag kommit till det här stadiet i mitt liv. Att jag är mamma att jag har en underbar make, att jag har ett jobb med kollegor som jag verkligen gillar. Att jag har vänner som blivit några av de allra närmaste. Att jag bor i en riktigt bullerby. (Tänk att pappa sa det i sitt tal på mitt bröllop. Att det var något med att jag flyttat till småland. Jag och Astrid. Jag och Lotta på bråkmakargatan.)
MEN faktum är att jag också hatar det. För vore det inte för att jag faktiskt har ett liv här. Vänner, världens finaste hus, etc så skulle det vara så himla enkelt att bara flytta hem. Hem till dem jag saknar, hem till mamma och pappa (alltså inte hem hem till dem utan till nära dem). Till vänner jag har sen jag var liten. Till farmor och mormor och morfar. TIll syskon och till kända platser. Till okomplicerade vägar och trygghet och lycka. Romantiserar jag?Kanske, men det är så jäkla jobbigt att den där känslan alltid kommer. Och den kommer oftare nu. Dålig period? Kanske, jag vet inte. Men drygt är det.

Skulle jag flytta skulle jag sakna ihjäl mig. Det vet jag. Men jag skulle också vara lycklig. Precis som nu. Jag saknar ihjäl mig men jag är lycklig. Hur vet man vilket av hållen som är bäst? Som gör mig lyckligast? HJÄLP!
 
Jag hatar att jag inte kan träffa mamma och pappa så ofta jag vill. Jag hatar att jag inte kan hälsa på farmor och mormor och morfar när jag vill. Att inte gå på bio med Emma, spela fotboll i VAIK, träna och peppa med Icka. Ja ni fattar.


 
För att fortsätta på den positiva tonen så gillar jag heller inte att Petter inte är hemma. Vi hinner ju aldrig prata och umågs bara vi. Jag ska lusläsa AMS annonser i höst. Jag ska hitta det perfekta jobbet åt honom. Så vi blir en riktig familj igen.

Imorgon ska jag baka bullar. Fylla upp i frysen. För det måste man ju.
 
 

Semestertider!

Hej och hå!
Hur har ni det där ute i Sverige i dessa semestertider? Här i Vibo har vi det bra! Som alltid! Det har varit dåligt med uppdateringar, men å andra sidan så är bloggen lite lågprioriterad i dessa härliga tider.
 
Vi har hunnit ha två hela veckor ledigt tillsammans. Vi har tillbringat den första hos bästa vänner på Öland! Underbart! Helt okej väder, stranddag, cykelturer, loppisrundor, god mat och bara mys! Det kallar jag semester! Stina och Elvira bytte säng efter halva veckan och då sov Elvira i spjälsäng och Stina hos mig och Petter! Sötungaar! På vägen hem mötte vi upp Mamm aoch pappa i Kalmar och sedan stannade de nästan en hel vecka hos oss i Vibo. Då fokuserade vi på 5årskalas och lekstugebyggande. Tack vara mamma fick jag massor med sköna saker gjorta. Städning av kontoret, altananen mysig, korridoren  nere ren och tom. Ja ni vet. Mammor är bäst. Helt klart! Pappor är rätt bra de med i och för sig! Tack mamma och pappa för en mysig vecka. Vi hann med en restaurang kväll på brygghuset oxå! Hräligt med vardagslyx! God mat och otrolig service, speciellt för barnen! Lycka!
 
Nu jobbar petter i tre dagar (1,5 kvar) och vi tjejer hänger på hemmaplan med små utflykter. Vi har sällskap av Axel hela dagarna med! Härligt! Igår gjorde vi ett besök på Näs och Näktergalen tillsammans med farmor. Idag har Affe och Sett passat tjejerna en stund när jag besiktade Petters bil.
Imorgon hägrar bibblan och återlämning samt nylåning av böcker. Än hinner vi allt igenom ett par till!
 
Hade bestämt mig för storstädning idag, nu bjuder ju sommaren på den första?! riktigta sommardagen så vi får se. Jag går nog lite emellan!
Försöker uppdatera er mer ikväll! Då ska jag ändå maila lite grann!
 
KRam!

Herrejösses.

Nu var det veckor sedan blogg.se appen funkade. Då innebär det också att ni inte fått några billder på veckor. Skittrist. Kom igen nu blogg.se!!
 
Annars gick luften precis ur mig. Har varit en intensiv vecka. Spontanbesök och ALV. Två dagar i rad har vi besökt lunchtåget och myst där med våfflor. Nu sover lilskrutt och tanken var att jag skulle göra ett städryck. Men som sagt luften gick ur mig.
 
Nästa fredag fyller min stora tjeja fem år. FEM! Ska bli så kul att fira henne med buller och bång. Frågan är bara vad vi ska ge henne! Ingen aning. Ska strax åka till stan och fixa present från hennes gammelfarmor. Kanske får lite inspiration då. Tanken är nog att köpa dessa prylar i Kalmar på torsdag. Ute i god tid. Ja visst.
 
På fredag bjussar vi på grillat? och födelsedagsfika på seneftermiddagen. För de i släkten som kan och vill! Det allra bästa är att mamma och pappa kommer. Det var längesen! Längtar!
 
Ciao
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0