aisraelsson

Något hände. Var det jobbångest som slog till? Eller Petterjobbångest? Ingen aning men ont i magen har jag. SUck. Vägrar. Än är det en vecka kvar med bästa tjejerna. Än ska vi hitta på och ha skoj. Men det blev så många måsten.

Appropå ordet hatar. Här kommer en utläggning. Hoppa över eller läs. Valfritt. (Som snokebogölen.)

 

Känslan uppstår ofta. När jag är i Dalarna, när Dalarna (personer därifrån) är hos mig, ibland när jag hör nåt dalfolk i telefon eller läser någons blogg. Att jag hatar. Vad är det då jag hatar? För det är inte någon person eller plats. Nej det är det faktum att jag flyttade hit och skaffade mig ett liv här. Ni förstår, egentligen älskar jag ju det. Att jag kommit till det här stadiet i mitt liv. Att jag är mamma att jag har en underbar make, att jag har ett jobb med kollegor som jag verkligen gillar. Att jag har vänner som blivit några av de allra närmaste. Att jag bor i en riktigt bullerby. (Tänk att pappa sa det i sitt tal på mitt bröllop. Att det var något med att jag flyttat till småland. Jag och Astrid. Jag och Lotta på bråkmakargatan.)

MEN faktum är att jag också hatar det. För vore det inte för att jag faktiskt har ett liv här. Vänner, världens finaste hus, etc så skulle det vara så himla enkelt att bara flytta hem. Hem till dem jag saknar, hem till mamma och pappa (alltså inte hem hem till dem utan till nära dem). Till vänner jag har sen jag var liten. Till farmor och mormor och morfar. TIll syskon och till kända platser. Till okomplicerade vägar och trygghet och lycka. Romantiserar jag?Kanske, men det är så jäkla jobbigt att den där känslan alltid kommer. Och den kommer oftare nu. Dålig period? Kanske, jag vet inte. Men drygt är det.

Skulle jag flytta skulle jag sakna ihjäl mig. Det vet jag. Men jag skulle också vara lycklig. Precis som nu. Jag saknar ihjäl mig men jag är lycklig. Hur vet man vilket av hållen som är bäst? Som gör mig lyckligast? HJÄLP!

 

Jag hatar att jag inte kan träffa mamma och pappa så ofta jag vill. Jag hatar att jag inte kan hälsa på farmor och mormor och morfar när jag vill. Att inte gå på bio med Emma, spela fotboll i VAIK, träna och peppa med Icka. Ja ni fattar.

 

För att fortsätta på den positiva tonen så gillar jag heller inte att Petter inte är hemma. Vi hinner ju aldrig prata och umågs bara vi. Jag ska lusläsa AMS annonser i höst. Jag ska hitta det perfekta jobbet åt honom. Så vi blir en riktig familj igen.

Imorgon ska jag baka bullar. Fylla upp i frysen. För det måste man ju.