aisraelsson

Igår tog jag eller rättare sagt vi ett beslut. Det föll liksom sig alldeles naturligt egentligen. Men det var en jobbig process fram till beslutet. Det är ett år kvar där vi kan vara hemma med våran stora prinsessa. Därefter spelar det ingen roll om vi har ledig tid hemma då är hon nämligen i skolan oavsett. Så självklart ska jag inte jobba heltid i höst. Självklart ska jag en dag i veckan vara hemma med mina prinsessor. Självklart ska vi fylla dessa bonusdagar med massor av mys och gos och bus och upptåg. Och självklart så kommer det här bli alldeles underbart.

Det känns skönt att se fram emot detta då det är en ENORMT tung period på jobbet just nu. Ibland undrar jag varför jag jobbar MED människor. Vissas öden och liv går liksom inte att komma runt, man blir en del. Man är alltid en del. Det går inte att stänga av bara för att klockan visar på fem. Nej det följer med.
Förutom det är det nu omdömen som ska skrivas. Uppsatser som ska rättas. Betyg som ska börja ta form. Det är lite aktiviter där och möten här. Och mitt i alltihop så skulle jag visst undervisa också. Tjoho!

Det värsta är ju att det som jag tänkt göra färdigt ikväll blev kvar på jobbet. Suck. Omtänk. Jag gör det jag tänkt göra imorgon idag, så får jag skriva omdömena imorgonkväll istället. Èfter det där sena mötet som gör att jag får stressa till dagis eftersom mina barn är sist, och efter att ha nattat övertrötta tjejer, då har jag två timmar som jag ska skriva dunderbar omdömmen till mina åttor. Sen. Sen tar jag påsklov. <Så det så.


Nä, då gäller påskmiddagsplanering ikväll. Vet ni? Jag har sällskap ikväll! Min make är hemma! LYX!!

Sakta men säkert symboliserar mycket i mitt liv just nu. till exempel viktnedgång. Jag är ju viktväktare. Jag hittar tillfällen i min vardag att träna lite. Men jag skulle vilja ha möjligheten oftare. Ut och gå långpromenader. Men för mig funkar det inte att ha barnvakt för att gå ut och gå. OCh det funkar inte heller jättebra att gå med båda barnen och tänka att det blir något tempo. Med vagnen blir det bara ite extra motstånd = kanon. Men med en fyraåring som hittar massor att upptäcka och som blir trött i benen ganska snart.. njaa..
Någon tycker så klart att jag prioriterar bort träningen i det här läget. Och ja. Jag prioriterar mina barn. Däremot går jag nu och sedan ett antal veckor tillbaka stadigt nedåt i vikt. Skitkul. Sakta men säkert. Heja mig!

Sakta men säkert håller mitt lilla drömtorp på att förvandlas till mitt något större drömtorp. Det går sakta. Men säkert. Sitter här nu och ser att bara mitt lilla städryck idag gjort stor skillnad. Härligt. I helgen kommer loftet få sig en omgång. Så spännande att få det klart. Kanske kommer det hända lite i trädgården också. Ny altan = underbart!

Stina sover. Elvira och Alva leker i Elviras rum. Petter är till stan och handlar. Jag ska vika tvätt. Min säng är full. Sen tar vi kvällen. Skriver inköps lista inför påskens renovering.

Om 10 dagar kommer Elin hem. Ni anar inte! Jag längtar så det värker i hjärtat! Hoppas hoppas att jag träffar henne snabbt efter det att hon är på svenskmark. För då blir det kramkalas! Välkommen hem Elin! Vi längtar efter dig!

Sakta men säkert ordnar livet upp sej. Fab.

Titt som tätt, typ jämt, ber jag mina elever att uvärdera, att reflektera över sina ord, tankar och skrifter. För mig är det viktigt att utvärdera och att reflektera över vad som händer och vad man gör. Det tror jag är A och O när det kommer till att utvecklas.

Sitter hemma och jobbar idag. Har betat av stora högar med rättningsarbete som verkligen behövde göras. Nu har jag förmiddagsrast. Då tänkte jag passa på att utvärdera/reflektera över mig själv i min viktigaste roll här i livet. Nämligen som mamma.

Vem är jag som mamma? Hur är jag? Har jag förändrats?

Vi drömde oss tillbaka i helgen, jag och petter, till då när vi var alldeles nybakade föräldrar. När Elvira bara var nån dag. Vi konstaterade att det visst var en stor omställning såklart, att helt plötsligt fanns det en liten tjej som var så beroende av oss och vi kände henne inte riktigt. Men vi var slående överens om att vi inte tyckt att detta var jobbigt. Visst var det konstigt när hon var ledsen och skrek på nätterna. Vad skulle vi göra? Men genom att vara lugna och trygga i oss själva så löste sig det oftast av sig självt. Lite magdroppar för båda tjejerna har gjort susen när de har haft ont i magen. Jag tror att där i första bebislyckan/yran så var det så viktigt att vi kunde fortsätta som innan, att vi tog hjälp, att vi hade folk runt om oss som visade att livet utanför fanns kvar. Som kunde ta en promenad med vagenen , som så gärna ville bära och vara nära. Som gärna bjussade på lunch eller fika. Som pratade om allt mellan himmel och jord! Jag var ju lite handikappad de första vekorna iom snittet, och det jag kommer ihåg som mest frustrerande var att jag inte var så rörlig.

Elvira var under sin första månad till Liseberg och på veckosemester till Dalarana. Iom att det ser ut som det gör för oss, att vi har många däruppe som vill träffa och kanske inte alltid eller alls kan åka hit så är det självklart för oss att åka dit. Båda tjejerna har ju växt upp från att de bara varit någon vecka med att åka långt i bilen och det har nästan alltid gått bra. Med pauser och utan stress, bra musik/ljudböcker och en härlig inställning så är inget jobbigt!

Jag tror bland annat att dessa saker speglar mig som mamma, jag är (enligt mig själv), en mamma som inte låter barnen sätta några begränsningar för mig. Vill jag åka bil upp med kids till mamma och pappa då gör jag det, eller tåg. Det lsöer sig. Jag försöker ha inställningen att jag kan leva precis lika mycket nu som innan jag fick barn, det är bara ännu härligare att göra allt med dem.

Jag är en social mamma. Tycker om att umgås med kompisar och deras barn, precis som jag kan tycka om att bara vara vi och mysa härhemma.

jag förösker hitta mysiga rutiner och traditioner som jag vill att mina tjejer ska ha med sig genom livet. Jag tycker det är viktigt med gränser men har verkligen lärt mig att ALLA barn är olika. Jag blir irriterad på personer som ska tycka och ha åsikter, speciellt när de själva inte har barn/erfarnheten.

Jag tror inte man kan skämma bort barn med tid. Inte alls. Snarar kan man göra dem en stor otjänst genom att inte ge dem tiden.

Nu är kafferasten slut.
Rörigt, men för mig viktigt, att få fundera och reflektera. Vi har en trotsig liten 1 1/2 åring här hemma just nu. En tjej som alltid varit glad och tillfreds. Nu är världen upp och ner och allt är jobbigt. Det gäller att se tillbaka och se framåt. Det här är en period. Jag ska inte lägga så stor vikt vid den. Då tar energin snabbt slut Jag ska krama och gosa med henne, ge henne kärlek och tid. OM nån vecka är hon kanske tillbaka till sitt rätta jag utan att vi gjrot mer än så.

Elvira är snart FEM år. Nästa sommar börjar hon skolan. SKOLAN? Hon är så klok vår stora tjej. Klok och förståndig. Snäll och omtänksam.

tänk vad härligt det är att det första jag hör varje morgon är när lillasyster ropar på storasyster så det ekar genom huset: IAAAAAAA ommmmmmmm!!

Älskade ungar!

Idag har jag tillbringat många timmar framför datorn för att få till det sista vad gäller medlemsregistret för IFK. Shit vilken tid det har tagit. Dels tar det tid att organisera och lägga in nya medlemmar och få till familjer. Men sen är ju inte servern vidare snabb heller. Frustrerande. Idag var jag på väg att slänga ut datorn i ren frustration över att jag inte ville lägga hela fina dagen på medlemsregistret och att rätta filmanalyser.

Ni kan väl skillnaden mellan de/dem? Och Dom för den delen? Det kan mina sjuor nu iaf! Duktiga;)

Annars har helgen flytit på bra. Igår röjde vi vid stugan, småfixade här hemma och passade på att käka goo middag hos svärisarna och att bada kar hela högen. Vardagslyx verkligen! Stina är mer vild än tam i vattnet, så härligt att se! Och elvira simmar fram och tillbaka! Vilket härligt minne det måste vara att få med sig, att bada kar under bar himmel då och då. Och för att inte tala om sommrarna vid sjöudden. Förstår mer och mer på Elvira att hon älskar det stället! OCh det är ju inte speciellt svårt att förstå. Nu planeras det för övernattning under bar himmel i sommar!

Idag har vi fikamyst på däcket med Höglunds, promenerat och fixat i trädgården. Halvsovit en stund på soffan och lekt massor med tjejerna i Stinas nyfixade rum! Love!

Kvällen fortsätter i jobbets tecken efter att ha nattat tjejerna. Medlemsregistret ska bli klart för fakturering och jag har ett antal praobloggsinlägg från mina åttor som ska upp på deras nya bloggar! Lite fix och trix. Petter har hjälpt mig med en affisch till bakluckeloppisen med så de ska skrivas ut och anslås lite varstans i veckan!

Veckoplan:

Måndag: Jobb, Petter kommer hem på eftermiddagen. Myskväll!
Tisdag: Jobb, barngympa och toalettstäd.
Onsag: Jobb, mat hos Jennie och grabbarna, sedan genomgång av me&i kläderna med j.
Torsdag: Jobb sedan Me&i träff hos Karol. Petter kommer hem..
Fredag: Jobb
Lördag: två me&I träffar, tunapub
Sönag. Me&I träff


Nu ska jag fortsätta röja undan innan tjejerna kommer hem igen! De åker fyrhjuling med far sin!

Trevlig kväll!

Vet ni att jag bor i en riktigt liten bullerby!? Sitter här och jobbar vid köksbordet, ljusen är tända och när jag tittar ut ser jag att de är det hos grannen också. En hund skäller till och ett barn ropar. Hemtjänstens bil kör förbi annars är det ovanligt med andra bilar än vi som bor här. En by med 13 hus. Just nu 7 permanent boenden. 6 barn. Helt underbart. Ny barnfamilj på g inom nån månad. Vilken idyll mina barn får växa upp i.

Inne hos mig har jag just nu mängder med underbara tulpaner. De lever vidare från förra veckans födelsedag. Underbart. Det är städat, undanplockat så när som på ett par leksaker som blivit kvar på rumsgolvet efter läggningen. Barnen sussar lungt och sött i sina sängar och jag jobbar med att kommentera och bedömna filmanalyser som mina gosiga sjuor presterat. Life is good.

Imorgon är det torsdag. P kommer hem. Mys, städ och zumba på kvällsschemat. Sedan har vi fixat barnvakt från fredag till lördag. Jag tänker mig till stan efter jobbet på fredag. Strosa runt och byta en tröja. Ingen stress. Hem och laga god mat, öppna en söt liten flaska vin och krypa upp i soffan. Somnar tidigt och vaknar tidigt av att solen letar sig in i sovrummet.

Herregud. Nu får det lov att bli så här, vilken romantiserad bild av mina kommande dagar. Måtte nåt gå på sne.

Var imorse förbi med bärselen till Therese och Simon. Hoppas deras bebis gillart. Jag har ju fortfarande inte sett henne.. Ia är nog allra mest ivrig.

Nähä, rätta klart och sen Greys. Onsdagsmys i min ensamhet. Men vet ni? Idag fick vi middag hos grannen. Helt spontant. Sånt gillar jag! Tackar!

Kärlek.