aisraelsson

Igår tog jag eller rättare sagt vi ett beslut. Det föll liksom sig alldeles naturligt egentligen. Men det var en jobbig process fram till beslutet. Det är ett år kvar där vi kan vara hemma med våran stora prinsessa. Därefter spelar det ingen roll om vi har ledig tid hemma då är hon nämligen i skolan oavsett. Så självklart ska jag inte jobba heltid i höst. Självklart ska jag en dag i veckan vara hemma med mina prinsessor. Självklart ska vi fylla dessa bonusdagar med massor av mys och gos och bus och upptåg. Och självklart så kommer det här bli alldeles underbart.

Det känns skönt att se fram emot detta då det är en ENORMT tung period på jobbet just nu. Ibland undrar jag varför jag jobbar MED människor. Vissas öden och liv går liksom inte att komma runt, man blir en del. Man är alltid en del. Det går inte att stänga av bara för att klockan visar på fem. Nej det följer med.
Förutom det är det nu omdömen som ska skrivas. Uppsatser som ska rättas. Betyg som ska börja ta form. Det är lite aktiviter där och möten här. Och mitt i alltihop så skulle jag visst undervisa också. Tjoho!

Det värsta är ju att det som jag tänkt göra färdigt ikväll blev kvar på jobbet. Suck. Omtänk. Jag gör det jag tänkt göra imorgon idag, så får jag skriva omdömena imorgonkväll istället. Èfter det där sena mötet som gör att jag får stressa till dagis eftersom mina barn är sist, och efter att ha nattat övertrötta tjejer, då har jag två timmar som jag ska skriva dunderbar omdömmen till mina åttor. Sen. Sen tar jag påsklov. <Så det så.


Nä, då gäller påskmiddagsplanering ikväll. Vet ni? Jag har sällskap ikväll! Min make är hemma! LYX!!