aisraelsson

Titt som tätt, typ jämt, ber jag mina elever att uvärdera, att reflektera över sina ord, tankar och skrifter. För mig är det viktigt att utvärdera och att reflektera över vad som händer och vad man gör. Det tror jag är A och O när det kommer till att utvecklas.

Sitter hemma och jobbar idag. Har betat av stora högar med rättningsarbete som verkligen behövde göras. Nu har jag förmiddagsrast. Då tänkte jag passa på att utvärdera/reflektera över mig själv i min viktigaste roll här i livet. Nämligen som mamma.

Vem är jag som mamma? Hur är jag? Har jag förändrats?

Vi drömde oss tillbaka i helgen, jag och petter, till då när vi var alldeles nybakade föräldrar. När Elvira bara var nån dag. Vi konstaterade att det visst var en stor omställning såklart, att helt plötsligt fanns det en liten tjej som var så beroende av oss och vi kände henne inte riktigt. Men vi var slående överens om att vi inte tyckt att detta var jobbigt. Visst var det konstigt när hon var ledsen och skrek på nätterna. Vad skulle vi göra? Men genom att vara lugna och trygga i oss själva så löste sig det oftast av sig självt. Lite magdroppar för båda tjejerna har gjort susen när de har haft ont i magen. Jag tror att där i första bebislyckan/yran så var det så viktigt att vi kunde fortsätta som innan, att vi tog hjälp, att vi hade folk runt om oss som visade att livet utanför fanns kvar. Som kunde ta en promenad med vagenen , som så gärna ville bära och vara nära. Som gärna bjussade på lunch eller fika. Som pratade om allt mellan himmel och jord! Jag var ju lite handikappad de första vekorna iom snittet, och det jag kommer ihåg som mest frustrerande var att jag inte var så rörlig.

Elvira var under sin första månad till Liseberg och på veckosemester till Dalarana. Iom att det ser ut som det gör för oss, att vi har många däruppe som vill träffa och kanske inte alltid eller alls kan åka hit så är det självklart för oss att åka dit. Båda tjejerna har ju växt upp från att de bara varit någon vecka med att åka långt i bilen och det har nästan alltid gått bra. Med pauser och utan stress, bra musik/ljudböcker och en härlig inställning så är inget jobbigt!

Jag tror bland annat att dessa saker speglar mig som mamma, jag är (enligt mig själv), en mamma som inte låter barnen sätta några begränsningar för mig. Vill jag åka bil upp med kids till mamma och pappa då gör jag det, eller tåg. Det lsöer sig. Jag försöker ha inställningen att jag kan leva precis lika mycket nu som innan jag fick barn, det är bara ännu härligare att göra allt med dem.

Jag är en social mamma. Tycker om att umgås med kompisar och deras barn, precis som jag kan tycka om att bara vara vi och mysa härhemma.

jag förösker hitta mysiga rutiner och traditioner som jag vill att mina tjejer ska ha med sig genom livet. Jag tycker det är viktigt med gränser men har verkligen lärt mig att ALLA barn är olika. Jag blir irriterad på personer som ska tycka och ha åsikter, speciellt när de själva inte har barn/erfarnheten.

Jag tror inte man kan skämma bort barn med tid. Inte alls. Snarar kan man göra dem en stor otjänst genom att inte ge dem tiden.

Nu är kafferasten slut.
Rörigt, men för mig viktigt, att få fundera och reflektera. Vi har en trotsig liten 1 1/2 åring här hemma just nu. En tjej som alltid varit glad och tillfreds. Nu är världen upp och ner och allt är jobbigt. Det gäller att se tillbaka och se framåt. Det här är en period. Jag ska inte lägga så stor vikt vid den. Då tar energin snabbt slut Jag ska krama och gosa med henne, ge henne kärlek och tid. OM nån vecka är hon kanske tillbaka till sitt rätta jag utan att vi gjrot mer än så.

Elvira är snart FEM år. Nästa sommar börjar hon skolan. SKOLAN? Hon är så klok vår stora tjej. Klok och förståndig. Snäll och omtänksam.

tänk vad härligt det är att det första jag hör varje morgon är när lillasyster ropar på storasyster så det ekar genom huset: IAAAAAAA ommmmmmmm!!

Älskade ungar!