Nog
Jag håller på att få panik. Det händer inte så ofta längre. Ni som känner mej, eller inte speciellt många alls faktiskt, vet att förr var den känslan betydligt vanligare hos mej. Men nu håller det på att hända.
Jag måste ha sällskap. Jag får panik när barnen somnat, känns som livet försvinner för mej och jag är bara ensam. Jag vill ha sällskap framför tvn, vill käka med någon på kvällen. Säga godnatt o dricka morgonkaffet med någon. Vill känna mej mer levande i veckorna med. ( det är nog därför jag tjatar mamma.. Sorry)
Jag ska sova nu. Sova bort trycket. Sova bort paniken o gråten.
<3 Styrkekramar till dig!
Ni får komma och sova här några nätter. Vi kan ha vårt egna lilla kollektiv. Tänk vad mysigt och praktiskt:-) Var rädd om dig! Kram
