Ibland
Ibland blir jag alldeles tokig på att i stort sett alltid vara ensam om ansvaret. Den här veckan på jobbet är alltid slitig. Elevens val innebär glädje o avbrott från det vanliga, men även stress, ovana o brist på raster och återhämtning. Det känns nu. Eller det har det gjort några dagar, trött trött o trött. Men nu ligger jag här, lyssnar på en varm, rosslande liten tjej som inte vill sova. Har en gnällig större tjej bredvid mig som nästan kliar sönder sig. Jag svär över mig själv som mitt i all jobb stress glömt att hämta ut tavigyl på Apoteket, och undrar i nästa andetag varför allt sånt hamnar på mej?! Också.
Det blir jag som oftast, så även nu, vaknar o tröstar. Sömn kvoten har nog inte direkt förstärkts på söndagkväll.
Det läskigaste är att jag börjar bli så van vid den här ensamheten o det stora ansvaret att jag knappt vet om något annat. Är det då man ska passa sig?!
Nu har det varit tyst några minuter. Jag testar att släcka..
Ljusglimten: Elins räksallad med avokado o aioli. Vår dessert med hsvreflarn, kesella o bär. Att Elin är här
O myser. Att jag nått målet för me&i säsongen:)
Gonatt!
Vi skickar stora styrkekramar Agnes och jag. Jag tycker du är så jäkla duktig som orkar med allting som du gör, jag beundrar dig. Förresten så tyckte jag att du var riktigt fin i fredags men jag glömde säga det till dig. Hoppas du mår lite bättre nu =) Stora kramar
