aisraelsson

Jag lider så med min stora tjej. Det är tufft att höra läkaren säga att det inte finns så mycket att göra åt. Det är bara att smörja. Det kommer hon behöva göra flera gånger om dagen jämt. Hu. Om ni visste vad vi bråkar om denna smörjning. Och jag erkänner. Ibland ger jag upp. Jag vill inte bråka, jag orkar inte alltid bli osams. Det är säkert helt fel. Men så är det. Ikväll var det som en dröm. Vi skrattade och hjälptes åt att smörja med de FEM!! nya salvorna som alla har varsitt litet ställe som de ska vara på. En hel vetenskap. Jag ska göra en instruktionslapp för hur man sköter hennes eksem så att alla vet. barnvakter och släkt. Så får det bli. Jag hoppas det kommer fungera ett tag.
Läkaren sa att det var okej med mutning. Så nu har jag mutat. Om vi får smöja två gånger per dag (helst tre) så får hon välja vad hon vill när eksemen är bättre. Hon valde busfabriken. Okej. Så nu hoppas vi på det här.

Det absolut bästa var att jag ska få kontakt med en sköterska som är specialist på hur man får barn att smörja sig utan bråk. För jag var visst inte ensamt om att ha ett sånt barn. TACK. Hon ringer mig i nästa vecka. Jag ska få muntliga och skriftliga tips och ideer. Fantastiskt.

Är inte eksemen bättre om två veckor ska vi få en remiss till hud. Finally. Det går inte fort.

Mest deprimerande med dagen får ändå jag säga att det var när läkaren säger så här (den mest erfarne och bästa allergi och astma doktorn på barn): "har du märkt av någon astma än?"
Jag : " Nej, inte mer än att hon hostar mycket och ofta."
doktorn: " okej, det är ju skönt att hon klarat sig från det än så länge, men vi får se när det dyker upp".

Vaddå när? Handlar det inte om OM? suck.

Jag har jobbat hårt idag. HÅRT.
Så nu ska jag sluta jobba idag. Nya tag imorgon. Jag är dyngtrött.