aisraelsson

Jag förstår och tycker att när man bor i ett litet samhälle så ska man vara med och hjälpa tiill och driva saker för lokala föreningar. Allra mest tycker jag det är viktigt då man själv har barn. Det är ju ändå smidigast och viktigt för oss att Elvira och Stina kan utöva några av sina kommande intressen här på hemmaplan! Så missförstå mig rätt i detta inlägg. Jag är absolut för att arbeta ideellt!
MEN. Ibland blir det för mycket. Jag gruvar mig för helgen. På fredag kommer P hinna in och säga hej här i stugan innan han ska försvinna ner till bygdegården och göra iordning inför lördagens fest. Klockan sju ska han vara där nere och det prickar precis träff med när vi lägger våra tjejer. Maten för honom lär dröja tills han är hemma igen.. På lördagen måste han vara på festen, då han gratis lånar ut sina grejor och dator för att kunna spela musik när bandet slutat. Ett pass i baren då också förstås. Hemma igen runt 02?!
På söndag hinner han nog vakna och äta frukost med oss tjejer innan det är dags för städning av bygdegården. När han är hemma igen så är det dags för middag och lek med tjejerna innan det är kväller för dem. Och det var den helgen det. Självklart har jag inget emot att han går på partaj, jag fixar självklart tjejerna själv en kväll, det är nada problem. Men det blir lite mycket. På en helg så anser jag det viktigt att vi hjälps åt och delar lite på ansvaret. Att jag får ta lite egentid och kanske en sovmorgon. Att vi delar på läggning och andra måsten.
Den här helgen känner jag att allt hamnar på mig. Det blir liksom sak samma som i veckorna men sämre eftersom två kvällar hamnar på mig själv. Jag behöver Petter på helgerna för att få lite andrum.

Innan den här helgen har Petter även lagt många kväll- och helgtimmar på att fixa band till festen, gå på festmöten samt göra finfina affisher.


Hu vad jag gnäller nu. Men hallå!! Kan man ibland bara se till att olika personer har olika lägen i livet?! Är det ingen skillnad på att ha två små barn och att vara ensamstående? Att ha vuxnabarn eller att jobba natt? Kan vi inte lära oss att bättre ta vara på varandras kvaliteter och inte använda samma till allt? Då tar vi slut på varandra tror jag!

Nu hör det ju till saken så klart att min kära make borde bli bättre på att säga ifrån. Han är lite lite för snäll! Men jag älskar ju honom ändå! ÄVen om jag var extremt gnällig nu. Men nu känns det lite bättre!


Trevlig måndag på er sköningar! ;)