Nostalgi..
Idag har jag och mina brudar varit i västervik för uppföljning av Ias förra besök. Det gick mycket bra! Jättetrevlig läkare som verkligen tar sig tid att prata och svara på frågor! Så nu kör vi på!
Dock har jag upptäckt något med mig själv idag. Jag kan knappt åka till Västervik. OCh allra helst inte till sjukhuset. Och ännu värre Barnmottagningen. När man ska ta sig till barn så går man in i samma ingång som man går ut igenom när man lämnar BB. När man kommer in genom dörrarna skymtar man BB avdelningen och lukten är precis densamma i korridoren som därinne. När man står i hissen upp till barn så kan man även välja att trycka på "till förlossningen". Alltså jag blir så härligt påmind om hur underbart jag haft det på BB. Hur fantastiskt det är att föda barn, hur lycklig jag varit de två gångerna när mina döttrar hamnat på mitt bröst efter lång lång väntan och kamp. När jag går in genom den där dörren vill jag dit IGEN! Det känns lite läskigt ibland att tänka att jag kanske gör allt för sista gången. För jag är inte säker på att vi kommer skaffa fler barn. Och för den delen är jag ju inte säker på att vi kommer kunna få fler barn. Det kan man ju aldrig veta. Och då slår det mig ibland att det var sista gången jag var på BB, sista gången jag fick upp en alldeles nyfödd liten bebis på bröstet, sista gången jag kände den där fantastiska känslan som man gör, sista gången jag ammar, sista gången jag klär på någon kläder i storlek 62, sista gången jag åker på femmånaderskontroll... ja ni fattar! HUUU!!
Jaja, vi får väl se hur det blir. Just nu är jag oerhört nöjd med mina två fina tjejer som förgyller varendaste liten dag! Just nu känns det som att Elvira trots allt är på väg ut ur trotsåldern, sakta men säkert. Jag håller varenda tumme jag äger!
Insåg också under resan till Västervik och hem ( 4mil enkel resa) att jag inte är så säker på att jag överhuvudtaget rer ut att åka upp till dalarna själv med båda tjejerna på torsdag. Efter 3.5 mil åt varje håll med "är vi framme snart... är vi framme snart... ÄR VI FRAMME SNART??" " Mamma, mamma, mamma, mamma" " Jag vill itne åka mer bil nu, jag öppnar dörren nu mamma" " mamma, jag tog av mig bältet nu" "mamma jag kan verkligen inte vila"
Det är 45 mil enkel resa på torsdag. Förslag på roliga bilaktiviteter någon?? ;)
Nu ska jag ta kväller!
Tack för idag!
Dock har jag upptäckt något med mig själv idag. Jag kan knappt åka till Västervik. OCh allra helst inte till sjukhuset. Och ännu värre Barnmottagningen. När man ska ta sig till barn så går man in i samma ingång som man går ut igenom när man lämnar BB. När man kommer in genom dörrarna skymtar man BB avdelningen och lukten är precis densamma i korridoren som därinne. När man står i hissen upp till barn så kan man även välja att trycka på "till förlossningen". Alltså jag blir så härligt påmind om hur underbart jag haft det på BB. Hur fantastiskt det är att föda barn, hur lycklig jag varit de två gångerna när mina döttrar hamnat på mitt bröst efter lång lång väntan och kamp. När jag går in genom den där dörren vill jag dit IGEN! Det känns lite läskigt ibland att tänka att jag kanske gör allt för sista gången. För jag är inte säker på att vi kommer skaffa fler barn. Och för den delen är jag ju inte säker på att vi kommer kunna få fler barn. Det kan man ju aldrig veta. Och då slår det mig ibland att det var sista gången jag var på BB, sista gången jag fick upp en alldeles nyfödd liten bebis på bröstet, sista gången jag kände den där fantastiska känslan som man gör, sista gången jag ammar, sista gången jag klär på någon kläder i storlek 62, sista gången jag åker på femmånaderskontroll... ja ni fattar! HUUU!!
Jaja, vi får väl se hur det blir. Just nu är jag oerhört nöjd med mina två fina tjejer som förgyller varendaste liten dag! Just nu känns det som att Elvira trots allt är på väg ut ur trotsåldern, sakta men säkert. Jag håller varenda tumme jag äger!
Insåg också under resan till Västervik och hem ( 4mil enkel resa) att jag inte är så säker på att jag överhuvudtaget rer ut att åka upp till dalarna själv med båda tjejerna på torsdag. Efter 3.5 mil åt varje håll med "är vi framme snart... är vi framme snart... ÄR VI FRAMME SNART??" " Mamma, mamma, mamma, mamma" " Jag vill itne åka mer bil nu, jag öppnar dörren nu mamma" " mamma, jag tog av mig bältet nu" "mamma jag kan verkligen inte vila"
Det är 45 mil enkel resa på torsdag. Förslag på roliga bilaktiviteter någon?? ;)
Nu ska jag ta kväller!
Tack för idag!
Kommentarer
Postat av: Lena
Du kan få låna vår DvD till bilen.. några timmar går i alla fall!
Trackback
