aisraelsson

Det har gnagt i mig ett tag. Att jag faktiskt mår mycket bättre om jag tränar. Alltså regelbundet. Eller, så regelbundet det kan bli med två små tjejer här hemma! Ja ni fattar vad jag menar.

Hursomhelst så skulle jag allra helst åka in till stan och gå på spinning eller skivstång eller något annat pass, det gillar jag. Men det går tyvärr bort då det blir ett för stort projekt varje gång. Det tar tjugio minuter att åka, en timmes pass och så hem igen. För mycket tid vilket kommer göra att jag aldrig åker. Fakta.

Jag funderade ett tag på att börja lira boll igen. Totebo har ett damlag. Var ganska seriös i mina tankar. Ett par träningar i veckan, ja det skulle nog funka. Sen kom tidiningen i veckan och det var ett repotage om laget. Där intervjuades den äldsta spelaren i laget. Hon var 21. Jaha, där la jag ner det projektet. Mycket med just fotboll är ju det sociala runt omkring, att komma iväg och träffa vänner. Är jag nästan tio år äldre än den näst äldsta så tror jag inte att det ger mig så mycket. Inser att det ALDRIG Kommer bli som i Dala-Järna. Där var ju laget min familj. Det var underbart. Nähä, okej, fotboll nedlagt.

Så då började jag känna mig frustrerad och började nästan ge upp hoppet om att hitta nån träning som jag kan utöva så regelbundet som jag kan. Men så helt plöstligt så bara känner jag att jag ska börja springa (lunka eller jogga kanske är mer rätt benämning.. ) Jag som alltid hatat att gå ut och springa. Tråkigare finns väl inte?! Möjligtvis om jag har en boll att jaga. Men utan? Nää va?!
Hursomhelst så lät jag tanken växa och mogna i huvudet, och det värsta är att den växer sig starkare och starkare, vilket innebär att nu är jag fast besluten om att börja löpträna. På min nivå, men med förhoppningar om att göra framsteg, både konditionsmässigt och viktmässigt.
Det som gör det så bra är ju att det kan ta bara 20 minuter om man vill, jag kan börja när jag går utanför dörren och jag är hemma igen på ett huj. Eller så kan jag hålla på i två timmar om jag vill det och om det funkar med allt annat. Det går att variera i intervaller, distans, lunka, springa fort, med boll, utan boll, på myrar , i skogen, på stora vägen etc. Japp. Löpträning får det bli. Så i helgen är det jag som införskaffar ett par löparskor, ett par tights och sen bär det av! Tjolahopp! TIll att börja med är målsättningen två gånger i veckan. Allt utöver är bonus. (Inte för svåra mål, då skiter det sig direkt). Långsiktigt mål: Tjejmilen. I år eller nästa. Det får vi se!

Killen på Intersport sa att man får räkna med två månader innnan man börjar tycka att det är roligt, så jag är inställd på två tuffa och hemska månader. Förhoppningsvis blir det inte så. Nä, jihaa! Nu kör vi så det ryker!

Är ni med?!!