aisraelsson

Vi har varit hemma från BB i en vecka och en dag kan man väl säga. Det har varit blandade känslor och upplevelser under denna vecka. Jag ska försöka ge en liten update nu. De första dagarna hemma märktes det tydligt att vi alla var trötta, speciellt Elvira. Och det är klart att man inte kan förvänta sig annat, dels var hon verkligen trött eftersom hon missat massa sömn iom att hon vaknade när vi skulle åka vid klockan halv fem på fredag morgonen och inte sov mer sedan, men förutom det var hon också febrig och förkyld vilket gjorde henne ännu mer hängig. Sedan så hade det ju skett en megastor förändring för henne, hon var inte längre ensamt barn, hade inte hela familjens uppmärksamhet och detta hade skett bara över en natt. Klart hon var tvungen att testa oss. Och det gör hon fortfarande men det går MYCKET bättre nu!

Jag har haft lite känslomässig bergochdalbana själv, det är mycket som händer i en och det har jag tydligt märkt av den här gången, tror inte jag gjorde det med Ia. Ena stunden jättelycklig och tillfreds, andra stunden livrädd och otillräcklig... Tur att jag har min klippa att luta mig mot när det är jobbigt, känner att vi varit ett riktigt team denna veckan som gått.

Bebisen då, eller lillasyster, eller Eva-Matilda, eller Elsa-Stina!!, nej hon har inte fått något namn än! Hon sköter sig exemplariskt iaf, hon låter knappt alls, verkar mestadels nöjd med situationen bara hon får mat, får rapa och kräkas och bajsa lite emellanåt och övrig tid sova i någons famn eller i vagnen! Amningen fungerar mycket bra även om jag är dundertrött, men det är väl bara att inse att det är dundertrött jag kommer vara nu ett bra tag framöver. Men med två underbara döttrar och en underbar make så kan jag leva med det. Utan problem! (Men jag kommer nog ändå gnälla här en eller två gånger då och då.. bara så ni vet! )

Petter har varit hemma en del och jobbat en del. Visst skulle jag vilja att han var hemma helt hela två veckor, men eftersom jag vet hur han känner så är det okej. Så länge jag får avlastning när jag behöver och stöd den tid han är hemma. Men efter dagar som idag, när vi varit hemma hela dagen tillsammans hela familjen och bara myst med höstrusket utanför fönstren så önskar jag att det fanns fler av dessa dagar och inser också hur mycket jag ska uppskatta varje tillfälle vi får att vara hemma en helt vanlig vardag tillsammans. Det är UNDERBART!

Emma och Elin har varit här i helgen och som vanlig när min familj hälsar på och åker hem igen så blir det oerhört ledsamt och ensamt. Det är sjukt hur mycket jag saknar att leva nära dem, så där nära så att man kan ses spontant  och ofta. Och den känslan växer sig nästan omänskligt stor när de varit här eller jag har varit där. Då är det jobbigt.
Hursomhelst så hade min stora sessa en underbar helg med sina mostrar som hon verkligen älskar över allt annat, det märks så himla tydligt! Och  jag har fått kvalitetstid med mina lillasystrar även om jag också fått tid till att vila och sova några extra timmar vilket jag är oerhört tacksam för! Vad vore livet utan mina fantastiska systrar, och min fina lillebror med såklart?!

Nu vet ni lite om vad som hänt/händer här hos oss i torpet, vi lever det goda livet och mår bra! Vi njuter av vår nya familjemedlem och tar hand om varandra! Precis som det ska vara, i den bubbla som det är helt och hållet tillåtet att leva i när livet förändras som det gjort hos oss!


Kärlek till er! / Anna