aisraelsson

Vi satt i soffan och kollade på tv. Det var en liten tjej som slagit sig och blödde. Elvira knackade mig på armen och sa "mamma, har jag blod härinne" och pekade på handen. "ja" sa jag och berättade att alla har blod i sig som rinner i kroppen. "mamma, jag vill inte att mitt blod ska komma ut"....

Hon är tre år och hon funderar så mycket. Det är så roliga kommentarer och smarta tankar som dyker upp varje dag och jag slutar inte att häpnas över hur mycket hon ändå förstår. Hon är ju min lilla bebis...

Lena berättade för nån vecka sen att någon av hennes vänner som läser min blogg hade undrat om jag och Elvira aldrig är osams och om hon är värsta ängeln typ. Eftersom jag sällan skriver något negativt..
Ha! Så är det ju absolut inte. Ni skulle bara veta vilka fighther vi har här hemma just nu. Och allra mest testar hon mig. Så klart. Inte så konstigt, och faktistk är det ju så att barn testar och bråkar mest med den de känner sig tryggast med. Så det är ju positivt då att hon är trygg med mig!;)
Skämt åsido, Elvira är tre år och i värsta trotsåldern ever! Det är sällan en hel dag går utan att vi argumenterar om något. Det händer mer än hälften av veckans dagar att hon ligger vrålandes på hallgolvet för att jag satt på fel strumpor, för att overallen är för trång, för att mössan har fel färg eller för att jag helt enkelt finns känns det som. Framförallt handlar det om kläder. Kläder är skit. Iaf med Elvira. Ibland önskar jag att det var sommar jämt så hon kunde springa naken. För då går det bra.

Men ibland handlar det om att jag skar osten åt fel håll eller att jag tog fram fel färg på mugg. Att jag läste sagan för fort eller för sakta eller att vattnet i kranen är alldeles för kallt. Ja ni vet, det kan handla om precis allt! Men grejen är den, att även om jag kan tjuta av frustration, att jag kan vara så arg så jag inte vet vart jag ska ta vägen så när jag får lite distans till det hela så finns det ju faktiskt ingen bättre än min lilla Ia! Ingen kan väl vara lika fantastisk som hon! Och här i bloggen känns det mycket roligare att dela med mig av de fina och roliga sakerna som händer här hemma än att gnälla om hur jobbigt det är ibland..

Det är ju så att jag har fått två fina prinsessor, just nu håller den äldre av dem på att lära sig att kämpa för sin sak, för sin vilja, och den egenskapen kommer hon ha stor nytta av när hon blir äldre, just nu kanske den är lite för stark, men man måste ju prova för att lära sig. Learning by doing! (mitt favvo läraruttryck..) Pedagogen i mig säger att det här ÄR en bra fas. Även fast den ÄR JOBBIG. Både för oss och för Elvira. Så klart!



Så ligger det till!

Nu är det helg mina damer och herrar. Huset är hyfsat städat (okej för att vara ett småbarnsfamiljehus..), Elvira har gjort klart sin dagisvecka, och jag bara längtar efter imorgon! En oplanerad helg igen! Wonderful!

På måndag äter jag julbord med jobbet, kul kul kul! Men först en härlig helg i Vibo med min fina fina familj!

Natti!