aisraelsson

I perioder, med jämna mellanrum, tror jag att jag tänker mer än vanligt. Alltså funderar, filosoferar. Ibland är det så mycket på att man inte ens hinner tänka på det man måste och då hinner man ju verkligen inte reflektera alls. Jag är av åsikten att reflektion är bland det viktigaste jag kan ge mina elever, bland det viktigaste som finns för oss människor. Genom att reflektera kan man uppnå saker, förstå saker och förbättra saker. Komma till insikt.
Den här helgen har varit reflektion för mig. Och min utvärdering av mitt liv just nu är att jag känner mig rätt ensam. Ja jag vet, jag har en fantastisk familj och allt, det är inte det. Men jag känner mig ensam. Hur ska jag uttrycka mig, kanske malplacerad. Har känt en fantastiskt stor vilja att flytta härifrån ett tag. Bort, eller hem. Dalarna längtar och drar i mig. Jag tror inte det handlar om Vansbro. Men varför inte Falun?

Det finns en mentalitet på små ställen som gör att man krymper som människa. Vad finns här att göra? Allt är redan invant, bekämt och ska vara som det alltid varit. Att man är ny innebär inte att man tas emot med öppna armar och känner sig välkommen. Det finns absolut exempel på dem som blir mottagna på det viset med. Men tyvärr så handlar det lite om vem man råkar stöta på. Eller vad man har för folk omkring sig.

Jag har ett liv tänker jag. Ett liv. Då måste jag ju göra det jag känner är viktigt för mig. eller hur? Ska jag då sitta här i lilla lilla Tuna och bara vänta på att något händer. Eller ska jag flytta till en större stad som jag känner är mitt rätta element. Där inte alla vet allt, där det inte finns grupperingar som är så hårt etsade att det riktigt stinker? En stad, eller ett ställe där jag kan förverkliga mina drömmar. Mina mål. Det är inte lätt alltså!

Sen är ju saken den att jag är ju inte ensam om det här beslutet. Och det gör det ju inte lättare. Och saken är också den att snart går jag ur den här tänkarperioden och då kommer jag trivas igen. Men ibland undrar jag hur många gånger jag ska känna den här känslan innan jag måste inse något. Ta det på allvar.

jag älskar ju mitt vibotorp. Och mitt vibo. Men ibland får jag känslan av att det begränsar mig. Och jag vet inte, men inte borde ETT LIV vara begränsat?


Yepp, that's the shit for today. Tre sena kvällar kvar. Sen klar med US och påsklov. Kan bli sämre. Systra mi kommer snart med. Kan bli sämre. Men knappast bättre! ;)


Kärlek! / A