Home again!
Yepp, så var vi hemma igen. Nästan hela familjen. Jag, P, magen. Men inte finaste Elvira. Hon är kvar i Dalarna hos mormor och morfar och mostrar. Hon har det bra där även om jag känner mig lite tom utan henne här hemma. Speciellt eftersom jag är ledig denna veckan med. Kommer nog inte ihåg när jag var hemma och ledig utan lillan!! Men de komme rhit på onsdag eller torsdag och det blir härligt. Ska passa på att vila och bara vara ett par dagar nu, det är alltför sällan det händer annars.
Fjällen ja. Det är ju så att det är fantastiskt att vara i fjällen. Om jag bortser från en hel del timmar som jag tillbringade i sängen eller på toagolvet så har det varit en helt fantastisk semester. Klart jag önskar att jag hade mått på topp och orkat åka hela dagarna och vara glad och pigg hela tiden. Men det bra är ju att jag tror att vi åkte och var med vänner som förstår att jag mådde dåligt. Som hade överseende med att jag inte alls var på topphumör hela tiden utan behövde får vara introvert och sängliggande en hel del. Och det känns ju bra. Hade det varit folk som inte förstod då hade det varit jobbigt. För det finns ju faktiskt inte så mycket jag kan göra åt situationen. Tydligen så tycker min kropp att den behöver må så här ett tag nu. Och jag får helt enkelt bara åka med. Lyssna på kroppen och samla energi till väl valda tillfällen!
En hel del skidåkning har det såklart blivit. Dock inte som förr om åren då vi åkt från öppning till stängning med en hel del. Och det allra härligaste var nog ändå att se Elvira i backen. Hon åkte knapplift själv, gick av den själv, tog sig nästan ut till mitten av backen utan hjälp för att sedan när hon var på humör susa alldeles på egen hand ner för backen med utsträckta armar och böjda ben. Gissa om det var två stolta föräldrar som beundrade sin lilla skidtjej! Sen blev det roligare att åka mellan mamma eller farfars ben och köra slalom mellan figurerna som fanns på några ställen! Åka högt upp i liften! Vaddå barnbacke?! Herregud hon är ju nästan tre år! ;)
Men jag hann allt njuta av friheten att stå på toppen och bara känna hur låren jobbar på under färden ner. Den höga farten, vinden mot kroppen, kylan på kinderna och bara känslan av frihet! Allvarligt talat så vet jag inte om det finns något som går upp mot just det.
God mat och umgänge med vänner, en vecka i en fin stuga precis vid backen. Afterski med bra musik och härliga människor. Äventyr och krovgrillning. Långa bilfärder och stopp hos älskade familjen. Ett finfint sportlov med andra ord! Alldeles för länge tills nästa!
IDag har jag inte gjort många knop. Vilat kroppen och knoppen. Njutit av tystnaden och hemmet. Tittat uppgivet ut på snöstromen som röjer här utanför och undrat hur mycket snö det ska komma egentligen. Skrivit ihop mitt arbete till imorgon. Tvättat en maskin och lyckats ha sönder tvättmaskinen. Duschat.
När Petter kommer hem får det bli affären och handla upp ett lager till kylen. Tomt. Börjar bli hungrig. Vad hittar jag på då? Vet att jag inte får bli för hungrig, finns fil. Får bli en tallrik. Och soffan. Orkar inte mer än så. Och jag lyssnar på kroppne. Det är därför jag är ledig nu. För min skull, för magens skull.
Kärlek! / A
Fjällen ja. Det är ju så att det är fantastiskt att vara i fjällen. Om jag bortser från en hel del timmar som jag tillbringade i sängen eller på toagolvet så har det varit en helt fantastisk semester. Klart jag önskar att jag hade mått på topp och orkat åka hela dagarna och vara glad och pigg hela tiden. Men det bra är ju att jag tror att vi åkte och var med vänner som förstår att jag mådde dåligt. Som hade överseende med att jag inte alls var på topphumör hela tiden utan behövde får vara introvert och sängliggande en hel del. Och det känns ju bra. Hade det varit folk som inte förstod då hade det varit jobbigt. För det finns ju faktiskt inte så mycket jag kan göra åt situationen. Tydligen så tycker min kropp att den behöver må så här ett tag nu. Och jag får helt enkelt bara åka med. Lyssna på kroppen och samla energi till väl valda tillfällen!
En hel del skidåkning har det såklart blivit. Dock inte som förr om åren då vi åkt från öppning till stängning med en hel del. Och det allra härligaste var nog ändå att se Elvira i backen. Hon åkte knapplift själv, gick av den själv, tog sig nästan ut till mitten av backen utan hjälp för att sedan när hon var på humör susa alldeles på egen hand ner för backen med utsträckta armar och böjda ben. Gissa om det var två stolta föräldrar som beundrade sin lilla skidtjej! Sen blev det roligare att åka mellan mamma eller farfars ben och köra slalom mellan figurerna som fanns på några ställen! Åka högt upp i liften! Vaddå barnbacke?! Herregud hon är ju nästan tre år! ;)
Men jag hann allt njuta av friheten att stå på toppen och bara känna hur låren jobbar på under färden ner. Den höga farten, vinden mot kroppen, kylan på kinderna och bara känslan av frihet! Allvarligt talat så vet jag inte om det finns något som går upp mot just det.
God mat och umgänge med vänner, en vecka i en fin stuga precis vid backen. Afterski med bra musik och härliga människor. Äventyr och krovgrillning. Långa bilfärder och stopp hos älskade familjen. Ett finfint sportlov med andra ord! Alldeles för länge tills nästa!
IDag har jag inte gjort många knop. Vilat kroppen och knoppen. Njutit av tystnaden och hemmet. Tittat uppgivet ut på snöstromen som röjer här utanför och undrat hur mycket snö det ska komma egentligen. Skrivit ihop mitt arbete till imorgon. Tvättat en maskin och lyckats ha sönder tvättmaskinen. Duschat.
När Petter kommer hem får det bli affären och handla upp ett lager till kylen. Tomt. Börjar bli hungrig. Vad hittar jag på då? Vet att jag inte får bli för hungrig, finns fil. Får bli en tallrik. Och soffan. Orkar inte mer än så. Och jag lyssnar på kroppne. Det är därför jag är ledig nu. För min skull, för magens skull.
Kärlek! / A
Kommentarer
Trackback
