aisraelsson

God morgon!

Idag ska jag och lillskrutt alldeles strax åka till dagis och hälsa på lite grann. Det börjar ju dra ihop sig för henne att börja igen, efter tio veckors sommarlov!! Även om hon bara ska vara där några timmar om dagen så är det nog bra att börja prata lite om och hälsa på någon gång i förväg!

Igår var det MVC dags igen. Och det var faktiskt riktigt jobbigt igår. För det första så utbrister hon att måttet på magen är stort när hon mäter, och ja, visst jag vet att min mage är stor. Hon är inte den första som sagt det. Och visst är det så att jag gärna hade fått bara en liten liten kula som alla de där supersnygga modellerna som blir gravida men nu verkar det ju inte vara så jag ser ut när jag är gravid och jag är jäkligt trött på att få höra det hela tiden. Snacka om skillnade när det kommer någon och säger " Vad fin du är" eller " VIlken underbart fin mage du har nu". Då blir man glad!
Hursomhelst så är väl chansen rätt stor att måttet är stort för att det är en stor bebis därinne. Igen.

Sen så visar det sig att bebisen fortfarande ligger med rumpan ner, vilket resulterar i att om den inte vänt sig på torsdag så ska vi till förlossningen och få göra ett vändningsförsök. Med tanke på hur ont det gjorde igår när hon klämde och tryckte på magen så är det ju inte så att jag ser fram emot att försöka snurrar runt en förmodligen STOR bebis genom att trycka på magen. Risken med en vändning är att det händer något med bebisen, eller med navelsträng och då blir det en akut förlossning där på en gång. Det är också enligt BM inte så stor chans att vändningen går att genomföra om det är en stor bebis. Och ligger bebisen fel så blir det snitt. Då bara är det så.


Jag är jätteglad över bebisen i min mage, ser jättemycket fram emot att få träffa det lilla miraklet snart och över att vi förmodligen snart har två friska fina barn här hemma! Det är helt fantastiskt att vi har lyckats med det. MEN. Jag är faktiskt inte speciellt glad över att ingenting med den här graviditeten har flytit på speciellt bra. Jag har haft nästan varenda åkomma som det verkar som man kan råka ut för och nu verkar det inte ens finnas en liten liten chans till att det ska bli en vanlig hederlig förlossning. Lite depp är jag allt. Hur bortskämt det än verkar. Suck.

Efter att hon klämt på magen igår hade jag så ont på kvällen att jag bara grät. Men ett par alvedon senare så kunde jag åtminstonde somna så jag fick några timmars sömn. Tack och lov. Dock har Ia någon "Nattförkylning" så det har varit mycket gnäll och tröstande i natt! Men det kanske jag kan ta igen senare idag då Petter ska sluta tidigt idag! Nice!


Nähä, nu är det dags för dagis!