aisraelsson

Jag mådde illa hela vägen till Västervik i morse. Undrade vad som skulle hända och beslutas. Det var en speciell känsla att stiga in på förlossningen och veta att om några veckor är vi här för att få fram vårat lilla mirakel. Togs emot av en mycket trevlig BM och fick ligga med CTG maskinen en halvtimme eller så. Såg bra ut. Hon kände och klämde och trodde nog att den låg rätt men ville inte säga säkert innan UL. Så kom läkaren och vi fick byta rum och genomföra ett ultraljud, dels för att se hur bebis låg men även för att se hur stor den är. Det visades sig att den faktiskt låg åt rätt håll även om den inte låg stilla speciellt många sekunder;)
Något chockad fick vi också se att storleken ligger precis under normalkurvan just nu. Idag vägde bebis 2557g. Så det verkar inte bli någon stor bebis denna gång, tvärsemot vad alla säger och tycker! Såklart blev ju ingen gladare än jag, men det känns också lite konstigt då det pratats så hemst mycket om kejsarsnitt eftersom det förmodligen är en stor bebis etc. Nu vart det helt plötsligt självklart att det ska bli en vanlig förlossning och allt vad det innebär.

Jag bestämde mig för att släppa alla tankar på det när vi åkte hem och låta det sjunka in. Väl hemma kröp jag ner och sov ett par timmar, och så skönt som jag sov dessa timmar har jag nog inte gjort på sex månader. Som en ängel. Det var svalt och tyst och mörkt i sovrummet och jag var nog väldigt tillfreds med att ha fått ett besked. Det finns bara ett scenario att ställa in sig på nu. Inte två. Jag behöver inte ta ställning. Och att ställa in mig på förlossning, det hinner jag. Och som jag sagt innan, ut ska den ju, så det är ju bara att ge sig in i matchen! ;)


Imorgon kommer min stora tjej hem. Ska bli underbart. Känns alldeles för längesen jag träffade henne. Oj vad vi ska leka imorgon! Massor;)


Tjingling!