It's a hard rain gonna fall...

jag har jobbat sent. Igen. Vet faktiskt inte för vilken dag i ordningen. Känns meningslöst att räkna. Imorgon är nästa övertidsdag. Det känns tufft just nu. Jag brukar inte gnälla. Inte påverkas speciellt hårt av stress. Men nu känns det. I magen. I huvudet. I ögonen. I mammahjärtat.
Suck.
Tre dagar till sen är det höstlov. En av de positiva sakerna med mitt jobb. Lov. Men det mest positiva är kanske att lärare inte behöver följa gemensamma regler. För så är det väl? En sanning. Om något.
Skämt åsido, mitt jobb är underbart. Jag möte många härliga ungdommar som jag får förmånen att jobba tillsammans med och handleda, stötta och ge till. Och ofta får jag mycket tillbaka. Oftast. Går det för långt mellan de gångerna så kan det hända att man glömmer. Glädjen. Men det går fort att hitta tillbaka. Det jag gör är viktigt. Jag är bra på det jag gör men jag kan bli ännu bättre. Det kan man alltid. Bli bättre alltså. Det finns ingen maxgräns för prestation, för kunskap, för förmågor. Det är utmaningen i det som nog alltid drivit mig och som fortsätter göra det. Utmaningen att utmana mig själv. För vad tusan, det är ju mig själv jag vill utmana, konkurera med. Ingen annan, utan mig själv.

Vissa människor förstår jag mig inte på. Sånna som måste hitta fel på andra för att framhålla sig själva. Sånna som måste tävla i allt som de tar sig för. Mot andra, inte bara mot sig själv. Som jämnför och dömmer. Som tror att de vet vad som är det rätta svaret. För det kan jag undra, vem vet det egentligen? Vem vet svaret. Vad är det som säger att du har rätt, eller jag? Vem bestämmer det? Hur kan man utgå från att det är som jag säger, det är det som är det rätta, alla andra är koko i huvudet. För de tycker eller kan inte som jag. Vad är man då för människa. Tyvärr finns det alldeles för många sånna runt mig just nu och det gör mig pissed off. Ordentligt.

Boken jag läst, har stärkt mig grymt. Good enough. Det räcker. Inte bäst, inte bara jag, good enough, bara för mig. För min utmaning, för mig själv.

Det mina kära vänner får bli dagens ord. Good enough. Tänk på det. Det räcker. Alla behöver inte vilja tävla. Du behöver inte dömma andra bara för att de inte prioriterar på samma sätt som dig. Det du prioriterar är kanske inte det rätta för andra!? Alla har rätt att leva på den här jorden med sina förutsättningar utan att dömmas och nedvärderas. Så är det. (säger vem!?) Jaja, så är min sanning. Tyck vad du vill!


Now off for a good nights sleep. Prepared for tomorrows challanges.

Tomorrow Grey's, can't be better, if you ask me!


Nightie! /A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0