Hippa!
Jaaaaa, jag får ju erkänna att jag varit rätt nervig inför en ev. möhippa. Stressad och pressad som jag har känt mej inför bröllopet så har jag stressat upp mig ännu mer över detta. Det har nog mest handlat om hur mina och Petters lediga dagar ska räcka till, hur vi ska hinna allt! Men hur somhelst, här får ni min lördag i ord! (Bilder har jag ju inga, men hoppas att någon vill dela med sig till mig snart;) )
Vi vaknade inte förrens runt nio. Låg kvar i sängen och gosade med Elvira. Sen gick vi upp för att äta frukost. Precis när vi satt och oss och Elvira hade ett av sina dagliga utbrott så kommer det en buss och stannar utanför. Det väller ut killar,. alltså väller ut... Petter bara suckar och inser att nu är det slut på det roliga. Elvira och jag sitter still under tiden som de klär på P snygga kläder och tills de har gett sig av, jag hade nämligen inte så mycket kläder på mig än, och att visa upp rumpan för ett gäng halvfulla killar det kändes så där!
Jaja, sen var de iväg! Försökte under dagen att få till en kontakt med P för att se hur han hade det, via sms och telefon, men det visade sig vara omöjligt tyvärr, hade varit väldigt roligt att få en spontan kommentar!
Elvira ville när chocken hade lagt sig gå ut och vattna blommorna. Så jag fyllde upp en hink med vatten och tog med mig ut på altanen, sen kröp jag upp i en solstol och läste tidningen medan hon sprang runt och hällde vatten med sin kanna. Plötsligt bankar det på dörren, jag ropar och säger att vi sitter ute, då kommer det en man med mcställ, snusnäsduk upp till ögoenen och sedan solbrillor och överlämnar en väska, säger att jag ska packa lite kläder och sedan åka med honom. Jag tittar på Elvira som jag har på armen och frågar vad jag ska göra med henne då!? Svaret blir att det löser sig. Så jag in, och nu kan jag tillägga att jag inte någon gång i hela mitt liv tänkt mej att åka mc. Det är något som jag klarar mig mycket bra utan, men inser ju även att jag kommer få lov att göra detta nu. Så då vet jag inte riktigt om det bara vara nervositet över detta eller om det även var många spänningar som kom fram som gjorde att jag fick göra ett akut toabesök.... Darriga ben mötte svärföräldrarna när de till slut dök upp för att ta med Elvira. Så förutom att packa lite till mig själv så packade jag det viktigaste till henne. Ut till Mcgubben, som jag nu visste var Simons pappa Tomas. Kändes lite bättre..
Elvira såg, återigen chockad, på när mamma till slut kom upp på cykeln och drog iväg skräckslagen. Jag hade svårt att slappna av, det var faktiskt lite scary, men det gick ju, jag överlevde!
Vi hamnade till slut i Hultsfred, på Klostergård och där möttes jag ju av alla fina vänner. Till och med systrarna mina hade anlänt!
Jag kom av och fick av mig stället! Tack Tomas för riden!;)
Efter kramkalas var det dags för käk iform av väldigt god pastasallad, kunde med tanke på morgonens händelse inte få i mig allt för mycket, men det jag åt var kanon!
Sen tillbringade vi dagen där i Kloster med att göra en äventyrsbana. Det var lite olika aktiviteter så som hästskokastning, pilbåge, lerduveskytte, linbana etc. Väldigt roligt! Och som tur var så vann jag ju, även om jag tror att det var lite fejkat! Men tävlingsmänniska som man är så var jag ju väldigt lycklig att få vinna! Det var väldigt roligt att gå banan!
Sedan bar det av hemåt till Vibo för dusch och ombyte, just det, tilläggas bör att jag var dressad i en jättefin "sparkdräkt" som absolut inte gynnade några av mina former, så egentligen vill jag inte att ett enda kort kommer ut till allmän beskådan! ;) En fin slöja hade jag i håret och egentligen skulle jag ha haft ett par vackra klackade plastskor men dessa gav mig skavsår redan efter tio minuter så jag fick byta till mina egna!
Efter välbehövlig dusch så bar det av till Gränssjön och Gertes och Tomas stuga. Där myste vi med sangria, supergod mat lite lekar och massa skitsnack! Regnet öste ner bitvis och åskan mullrade men vad är mysigare än att krypa in under en varmfilt och bara lyssna på smattret en sån gång?
Jag fick en fin "mina vänner" bok som alla skrev i under kvällen och den har redan givit mig många skratt! Jag fick även tänka ut min och Petters finaste minne och sedan skapa det genom att måla. Nu är ju inte jag någon supertalang på att måla men jag tyckte jag löste det på ett fint sätt. Jennie snodde med sig denna skapelse och det är ju inte utan att man undrar vad som ska hända med den!
efter en heldag med aktiviter och drickande så var vi alla rätt trötta, har faktiskt ingen aning om vad klockan var när vi började bryta upp men tanken var att jag och jennie skulle cykla med Tunatjejorna runt Tunhamra för att träffa på grabbarna och få pussas lite. Men det visade sig TILL SLUT att min grabb redan var hemma och att Jennies man var på gång hemåt, så då övertalade vi resten, Elin B, Milla och Therese att cykla med oss över Vibo och sedan vidare ner, den färden innehåll många goda härliga skratt, många sangriapausar, lite motorkrångel med Millas cykel. Eller för att sammanfatta det med ett ord nämligen LIVSKVALITET.
Att cykla hemåt i sommarnatten, dimman som ligger tät över ängarna, härliga vänninor, precis haft sin underbara möhippa, god sangria... ja hör ni, det är faktistk sådant som jag kommer leva så länge på! Minnen för ett helt helt liv. Det var faktiskt sorgligt att det var slut!
(men P och jag har redan en plan....;) )
Under dagen hade även alla mina vänner fått ett varsitt uppdrag. Det var till exempel att hurra för mig, att krama mig och säga att jag är bra, att borsta av mina skor, att säga "så där kan du väl inte göra!", att pilla med mitt hår, att berätta hur vackra ögon jag har etc. Hursomhelst så var detta jättekul, jag fattade verkligen noll! Men roligt var det och det tror jag tjejorna hade med när de utförde sina uppdrag med bravur!
Jag hade en underbar dag som passade mig perfekt! Med goda goda vänner! Jag är så avslappnad och lycklig!
Det är svårt att tacka tillräcklig mycket! Jag förstår att det har lagts ner mycket planering och tid på detta, och jag är så otroligt lycklig över hur fina vänner jag har! Att flytta till Tuna har varit så lätt. Ni har tagit emot mig med öppna armar!
Nu hoppas jag, (och vet), att bröllopsfesten blir en fortsättniing på denna otroliga dag! Jag längtar så!
TACK!!!!!
/ Anna
Vi vaknade inte förrens runt nio. Låg kvar i sängen och gosade med Elvira. Sen gick vi upp för att äta frukost. Precis när vi satt och oss och Elvira hade ett av sina dagliga utbrott så kommer det en buss och stannar utanför. Det väller ut killar,. alltså väller ut... Petter bara suckar och inser att nu är det slut på det roliga. Elvira och jag sitter still under tiden som de klär på P snygga kläder och tills de har gett sig av, jag hade nämligen inte så mycket kläder på mig än, och att visa upp rumpan för ett gäng halvfulla killar det kändes så där!
Jaja, sen var de iväg! Försökte under dagen att få till en kontakt med P för att se hur han hade det, via sms och telefon, men det visade sig vara omöjligt tyvärr, hade varit väldigt roligt att få en spontan kommentar!
Elvira ville när chocken hade lagt sig gå ut och vattna blommorna. Så jag fyllde upp en hink med vatten och tog med mig ut på altanen, sen kröp jag upp i en solstol och läste tidningen medan hon sprang runt och hällde vatten med sin kanna. Plötsligt bankar det på dörren, jag ropar och säger att vi sitter ute, då kommer det en man med mcställ, snusnäsduk upp till ögoenen och sedan solbrillor och överlämnar en väska, säger att jag ska packa lite kläder och sedan åka med honom. Jag tittar på Elvira som jag har på armen och frågar vad jag ska göra med henne då!? Svaret blir att det löser sig. Så jag in, och nu kan jag tillägga att jag inte någon gång i hela mitt liv tänkt mej att åka mc. Det är något som jag klarar mig mycket bra utan, men inser ju även att jag kommer få lov att göra detta nu. Så då vet jag inte riktigt om det bara vara nervositet över detta eller om det även var många spänningar som kom fram som gjorde att jag fick göra ett akut toabesök.... Darriga ben mötte svärföräldrarna när de till slut dök upp för att ta med Elvira. Så förutom att packa lite till mig själv så packade jag det viktigaste till henne. Ut till Mcgubben, som jag nu visste var Simons pappa Tomas. Kändes lite bättre..
Elvira såg, återigen chockad, på när mamma till slut kom upp på cykeln och drog iväg skräckslagen. Jag hade svårt att slappna av, det var faktiskt lite scary, men det gick ju, jag överlevde!
Vi hamnade till slut i Hultsfred, på Klostergård och där möttes jag ju av alla fina vänner. Till och med systrarna mina hade anlänt!
Jag kom av och fick av mig stället! Tack Tomas för riden!;)
Efter kramkalas var det dags för käk iform av väldigt god pastasallad, kunde med tanke på morgonens händelse inte få i mig allt för mycket, men det jag åt var kanon!
Sen tillbringade vi dagen där i Kloster med att göra en äventyrsbana. Det var lite olika aktiviteter så som hästskokastning, pilbåge, lerduveskytte, linbana etc. Väldigt roligt! Och som tur var så vann jag ju, även om jag tror att det var lite fejkat! Men tävlingsmänniska som man är så var jag ju väldigt lycklig att få vinna! Det var väldigt roligt att gå banan!
Sedan bar det av hemåt till Vibo för dusch och ombyte, just det, tilläggas bör att jag var dressad i en jättefin "sparkdräkt" som absolut inte gynnade några av mina former, så egentligen vill jag inte att ett enda kort kommer ut till allmän beskådan! ;) En fin slöja hade jag i håret och egentligen skulle jag ha haft ett par vackra klackade plastskor men dessa gav mig skavsår redan efter tio minuter så jag fick byta till mina egna!
Efter välbehövlig dusch så bar det av till Gränssjön och Gertes och Tomas stuga. Där myste vi med sangria, supergod mat lite lekar och massa skitsnack! Regnet öste ner bitvis och åskan mullrade men vad är mysigare än att krypa in under en varmfilt och bara lyssna på smattret en sån gång?
Jag fick en fin "mina vänner" bok som alla skrev i under kvällen och den har redan givit mig många skratt! Jag fick även tänka ut min och Petters finaste minne och sedan skapa det genom att måla. Nu är ju inte jag någon supertalang på att måla men jag tyckte jag löste det på ett fint sätt. Jennie snodde med sig denna skapelse och det är ju inte utan att man undrar vad som ska hända med den!
efter en heldag med aktiviter och drickande så var vi alla rätt trötta, har faktiskt ingen aning om vad klockan var när vi började bryta upp men tanken var att jag och jennie skulle cykla med Tunatjejorna runt Tunhamra för att träffa på grabbarna och få pussas lite. Men det visade sig TILL SLUT att min grabb redan var hemma och att Jennies man var på gång hemåt, så då övertalade vi resten, Elin B, Milla och Therese att cykla med oss över Vibo och sedan vidare ner, den färden innehåll många goda härliga skratt, många sangriapausar, lite motorkrångel med Millas cykel. Eller för att sammanfatta det med ett ord nämligen LIVSKVALITET.
Att cykla hemåt i sommarnatten, dimman som ligger tät över ängarna, härliga vänninor, precis haft sin underbara möhippa, god sangria... ja hör ni, det är faktistk sådant som jag kommer leva så länge på! Minnen för ett helt helt liv. Det var faktiskt sorgligt att det var slut!
(men P och jag har redan en plan....;) )
Under dagen hade även alla mina vänner fått ett varsitt uppdrag. Det var till exempel att hurra för mig, att krama mig och säga att jag är bra, att borsta av mina skor, att säga "så där kan du väl inte göra!", att pilla med mitt hår, att berätta hur vackra ögon jag har etc. Hursomhelst så var detta jättekul, jag fattade verkligen noll! Men roligt var det och det tror jag tjejorna hade med när de utförde sina uppdrag med bravur!
Jag hade en underbar dag som passade mig perfekt! Med goda goda vänner! Jag är så avslappnad och lycklig!
Det är svårt att tacka tillräcklig mycket! Jag förstår att det har lagts ner mycket planering och tid på detta, och jag är så otroligt lycklig över hur fina vänner jag har! Att flytta till Tuna har varit så lätt. Ni har tagit emot mig med öppna armar!
Nu hoppas jag, (och vet), att bröllopsfesten blir en fortsättniing på denna otroliga dag! Jag längtar så!
TACK!!!!!
/ Anna
Kommentarer
Trackback
