aisraelsson

När vi har hållt på här uppe och fixat och donat så har vi inte haft datorn ikopplad, därför har jag varit kass på att uppdatera. När vi sedan fick ordning och kopplade i datorn igen så hade vi ju besök av mamma och pappa från torsdag till söndag så då har jag faktiskt inte haft någon lust att sitta vid datorn.
Så nu har jag förklarat mej! ;)

Japp, hela höstlovet och lite till har ju gått, det är konstigt vad fort tiden går. Inte bara när jag har lov men överhuvudtaget. Ibland känns det som att jag måste verkligen stanna upp och njuta. Jag har ju ett fantastiskt liv. Men ibland hinner man inte ens komma ihåg det, än mindre reflektera över det. Jag har ju min familj, gånger två, först Petter och Elvira, min familj här hemma som betyder allt för mej. Min lycka och min kärlek. Sen familj två, mamma pappa emma elin och johan. Det är nog bra att ha några att sakna i vardagen oxå. Men ibland blir det lite för mycket sakna. Speciellt när de har varit här och åker igen. Kajsa brukar säga att det måste vara så bra för mamma och pappa, för när vi träffas så blir det liksom dygnet runt umgänge och så blir det aldrig för dem. Men jag kan nog tycka om jag tänker efter att det inte alls är dygnet runt umgänge som jag saknar utan det där spontana, att bara kunna ta en promenad hem till mamma och pappa och säga hej. Att kunna fråga om barnvakt för att hitta på något själv. Att kunna gå på Håkanssons och fika, att träffa mormor eller farmor på konsum och bara kolla av läget. Att vara därhemma när kusinerna kommer hem och hälsar på så att man iaf har möjligheten att träffa dem och kolla av läget. Ja ni vet, vardagen. Det är jättekul med dygnet runt umgänge oxå, men fick jag välja så skulle jag hellre ha det andra. Men som sagt, jag har ett fantasktiskt liv och jag ska inte gnälla över det jag inte har utan glädjas åt det jag har.
För vad jag mer har är ett jobb som jag faktiskt tror att jag älskar. Jag tror nog att jag är en rätt bra pedagog. Jag trivs med mitt jobb och jag fick bara lov att säga det till mina elever idag, att jag tycker om er jättemycket. Kändes skönt att säga så. Visst är det mycket å så, men jag vet ju också med mej att jag är som person väldigt prestationsinriktad och vill bara prestera max hela tiden. Jag har höga krav på mej själv och då blir ju också arbetsbördan större..

Vidare har jag ju faktist många riktigt bra vänner här nere. trots att jag bara bott här i tre år!? så har jag hittat många personer som jag tycker väldigt mycket om. Både på jobbet och privat. Skönt.
Och inte att glömma de vänner jag fått på vägen. Från vansbro vänner, till fotbollsvänner, till karlstadvänner etc. . Alla har en del i mitt liv och gör att det är så fantastiskt som det faktiskt är. Underbart!
Tack hörrni!

Igår vägde jag mig, var dunder nervös hela dagen. Vågen visade på -2.3 kg. Gissa om det gav motiviation till att köra på. Fantasktiskt. Det var dubbelt så mycket som jag hade räknat med, eller hoppats på. Och då vet jag ju med mig att jag varit askass på att motionera. Så det finns flera växlar att lägga in. Så skönt!

Nä, nu ska jag ta en varmvarm dusch, och duscha bort alla tårar som runnit idag och sen ska jag krypa upp i soffan under en stor och go filt och bara slöa. Det var längesen jag gjorde det.
Eller förresten: Jag ska först söva elvira... haha!


Ciao !/ Anna