aisraelsson

Ja mitt liv just nu präglas av konstant trötthet. Ibland känns det som jag inte orkar ta mig upp ur sängen överhuvudtaget. Jag har själv valt att skaffa barn så jag ska inte klaga... och det finns säkert de som har det värre. Men jag är verkligen totalt slut just nu. Elvira sover inte alls längre. Hon är bara ledsen och gnällig. Ska helst ligga på mej på något konstigt sätt om hon överhuvudtaget ska sova något. Och jag som är så lättväckt! Jag måste fixa hennes rum nu, så vi båda får sova, sluta störa varandra. När ska den tiden finnas? Som jag/vi kan renovera på? Verkar lika år framåt i tiden.

När jag är trött vill jag bara gråta. Jag orkar ingenting. Min mage skriker. Orkar inte med någon mer magkatarr. Försöker komma ut direkt vi vaknat. Så jag får luft och kanske piggnar till. Fungerar sådär, visst piggnar jag till men den där konstanta tröttheten vill inte ge vika. Inte ens för frisk luft. Det gör mej ännu tröttare, att inget hjälper.

Denna helgen är fullbokad. Suck. Trodde vi kanske itll och med skulle hinna till Hultsfred och bada med Elvira. Men icke. Isf blir det hon och jag, p jobbar imorgon, och jag måste baka till på söndag med. Om inte för någon annans skull så för min egen, fyller man år så gör man. Kommer ändå vara tråkigt när inte mamma och pappa och systrar och bror är med. Men ändå. En kaka och lite tårta ska man väl ändå få? Det borde jag vara värd. Så trött som jag är!

Jag vill kunna sova, inte vakna för någonting. Sova från nio till nio. En enda natt. Helt tyst, mörkt och svalt. Underbart. Det önskar jag mej i födelsedagspresent. Det önskar jag mej verkligen. Sen kommer all min energi vara tillbaka. Bara jag får se att det går. Att jag fortfarande kan få sova. Ibland.


Jag älskar dej gumman min!