aisraelsson

Jaha, sitter här med en klump i magen. Vet inte riktigt vad den beror på. Litegrann kanske att Elvira har varit i Vansbro sedan i söndags och jag saknar henne jättemycket. Litegrann kanske att jag imorgon ska börja jobba igen, efter ett års mammaledighet. Litegrann kanske att jag saknar min mamma, min pappa, mina systrar och min bror jättemycket.

Okej, Elvira åkte alltså med sin farmor och farfar upp till vansbro i söndags, som förresten var elins 18årsdag, och stannade tillsammans med dem tills de åkte i tisdags, då stannade Ia kvar hos mormor och morfar och ska vara där enda tills lördag då vi ska mötas i Örebro och shoppa lite på Ikea innan vi åker hemåt småland igen. På rapporterna uppifrån dalarna så verkar allt gå jättebra. Och det är ju roligt!
Dagarna sedan söndagmorgon har varit jättekonstiga för mej, men oj vad jag har hunnit med mycket. Jag har: putsat alla fönster, sorterat alla papper som legat över hela övervåningen, varit iväg med all återvinning, varit en heldag i stan och träffat Gunilla, Martin och Ingrid och bara strosat runt, städat huset och verandan, ätit hos Daggan, sett på film med Petter och Anton, möblerat om i skåpen i köket, och till och med bara läst i min bok!
Nu känner jag mej klar med det som måste göras. Jag har tagit en lång varm dusch och nu sitter jag i handduk och skriver här. När jag skrivit klart tänkte jag gå ner och krypa upp i soffan med boken och bara njuta. För imorgon börjar jobbet!

Det känns väldigt konstigt att börja jobba igen, ett år är en rätt lång tid men usch vad fort det har gått. Kändes som nyss när vi kom hem från BB. Men helt plötsligt har Elvira lärt sig gå, fyllt ett år och börjar prata mer och mer. Det är helt overkligt! Men så roligt.
Och vad detta året har varit skoj! Många roliga minnen som jag kommer ta med mig hela tiden och som jag kan plocka fram när det blir som tyngst i höstmörkret! Minnen som midsommar i Vansbro, superroligt! Elviras ettårskalas med hela släkten och en hur glad som helst liten tjej som verkligen älskar att stå i centrum!  Eftermiddagen efter kalaset när hela vansbro gänget och vi sprang runt huset och lekte knutgubbe! Båtturen ut till Idö med Kajsa och Ingvar. Hur mysigt som helst!
Alla kyrkisträffar på måndagar i Vimmerby när Elvira träffat sina kompisar och busat och sjungit och jag har träffat många nya människor som jag kommit att tycka väldigt mycket om! Alla fikastunder med Lena och Alva som både vi mammor och barnen haft stor glädje av. Promenaderna här i skogarna som Ia kanske inte alltid uppskattat så mycket men som gett mej väldigt mycket mer energi att klara av vardagen!

En bekant sa till mej och Petter häromdagen att de som säger att småbarnslivet bara är ett glädjerus de ljuger. Visst är det underbart och mycket glädje men sanningen är den att det är himla jobbigt oxå! Och det har han faktiskt rätt i,, det har varit hur kul som helst och det finns inte ord för hur mycket kärlek jag känner för min lillskrutt men ibland har det faktiskt varit väldigt jobbigt oxå! Och jag tror att man mår bättre av att erkänna att det faktiskt är så, och inte gå runt och inbilla sig själv att det absolut inte är jobbigt, för då tror jag det blir  än värre.

Nu har vi tagit oss fram genom det första året, som många säger är det allra jobbigaste, och vi har gjort det galant! Petter och jag har fått så mycket nya värderingar och känslor som vi inte trodde man kunde ha. Kärleken jag känner till Elvira är så stor att det nästan skrämmer mej! Jag är så stolt över min lilla tjeja så att det inte går att beskrivas i ord. Och även om jag idag kanske känner mej som en mindre bra mamma som ska börja jobba igen och lämna min flicka på dagis så lovar jag mej själv och även dej skruttis att kvällar och helger kommer bli fantasktiska! Vi ska ha så många äventyr att se fram emot !

Tack Elvira och tack alla ni som varit delaktiga, för ett fantstiskt underbart år!

Elvira: Mamma saknar dej jättemycket och läääängtar tills lördag!

Ciao! / Anna